S/Y FRIGG STARTAR SEGLINGEN SÖDERUT VID BÅTHUSET I ÖSTERSKÄR

Pekka hämtar Jörgen i Karlslund. Hilkka och Tomas vinkar av. Pekka och Jörgen ska segla första sträckan med Frigg  till Ystad.

Frigg passerar i lätt vind Blå Jungfrun i norra Kalmarsund. Strax före Kråkelund började Lombardini- dieseln krångla. Den stannade till slut, men vi hittade felet. Efter ett tidigare tankbyte blev inte vattenavskiljarefiltret bytt. Reservfilter fanns ombord. Jörgen kröp ned i motorrummet, jag seglade och snart var problemet löst..

Ett kort uppehåll i Utlängan, en gammal fiskeby innanför Utklippan i Blekinge.Så här i början av september fanns det gott om plats, både längs "sjöfyran" och i hamnarna. På Utlängan, ett för oss nytt ställe, var bastun öppen så det var bara att lägga en liten peng i bössan och sätta på värmen

Här är Ystad. Första etappen av Friggs segling till Kanarieöarna är slut. Den tog 6 dagar. Pekka lämnar båten  tar en spännande tågresa med X2000 för en billig penning till Stockholm  Sedan dess har Jörgen , Tomas och Lasse seglat vidare och nu i mitten av september är Frigg i Holland. Frigg kommer att gå kanalvägen genom Europa till Port Saint Louis i Medelhavet.

Sommaren i Sverige har varit trevlig och händelserik trots det ibland dåliga vädret. Här är en bild från den årliga sommarfesten som vi brukar ha i båthuset i Österskär.

Vi var på besök på Tynningö hos Björn och Gunilla. Ingegärd och Christer, våra bekanta från Oceanseglingsklubben var också med. Tynningö ligger så nära, men ändå har vi aldrig tidigare varit där.

Vid besöket på Tynningö i Stockholms skärgård fick vi åka med den gamla vackra ångbåten Norrskär, som är nyrenoverad. Allt gammalt finns kvar och är skinande blankt och välpolerat. Det var en tyst och vacker resa för ångmaskinen låter ju ingenting.

 Bildvisning och föredrag på Oceanseglingsklubben om en segling till Cuba med Lars Hessler´s s/y Jennifer. Det var höstens första OSK föredrag i Sjömansskolans lokaler på Långholmen.

På vår väg till OSK slank vi in på den spanska restaurangen Ramblas och åt Gamas al ajillo. Sedan tog vi en promenad längs Långholmskanalen. Där såg vi mängder av vackra träbåtar. Vi tittade också på Lånfholmsanstalten, som numera är vandrarhem.

VARM SENSOMMAR I LAS PALMAS

Det har varit mycket soligt och varmt den senaste tiden. Vi cyklar, badar och jobbar med båten. Ibland gör vi också några utflykter med båten för att kolla att allting fungerar.

Folkdansen i Pargue Doramas på Museo Néators gård pågår för fullt varje söndag trots värmen. Det är nog väldigt varmt att dansa i de vackra folkdräkterna men dansarna ser glada ut i alla fall.

För några veckor sedan seglade vi söderut till Arguineguin. Det var en fin och snabb segling. När vi passerade Maspalomas tog vinden slut och det blev som vanligt motorgång den sista biten.

Vi hittade en bra ankarplats med bra ankarfäste. Det kan vara problematiskt om man hamnar lite fel. Vi har varit här ofta, men nu har det blivit för mycket vattenskotrar som drar upp svall och dundrar förbi runt runt utan slut.

Vacker utsikt från norska sjömanskyrkans terrass. Vi var där första dagen när de öppnade för höstsäsongen och fick den första nygräddade våfflan. Här finns wifi, som tidigare nått ut till ankarplatsen, men det gjorde den inte nu. Vi fick alltså ta med oss datorn till terrassen.

Från Arguineguin har man fri utsikt västerut mot vulkanen Tejde på Teneriffa. Här brukar det vara en vacker solnedgång, precis som här på bilden.

Vi har också seglat österut till Punta de Jandia. Det var 50 M som vi klarade på tio timmar dit och åtta  timmar tillbaka. Här ser vi fyrens vackra lanternin. Fyren ligger på sydspetsen av Jandiahalvön som är ett naturreservat.

Utanför reservatet finns det ett samhälle som består av dels ett husvagnsområde som ser lite ruffigt och delvis övergivet ut och en del som består av hus, varav några  är väldigt vackra, samt några restauranger. Det är bra ankarplats med bra ankarfäste som verkar användas av väldigt få. Det kan vara lite rulligt. Att ta sig i land med jollen kan vara lite spännande med tanke på svallet. Men det fanns vänliga människor som hjälpte till med landstigningen.

Utsikt från restaurangen i Punta de Jandia. Ölen var dyr, men fanns en vänlig och mycket hjälpsam servitris som hjälpte oss att logga in ipaden på deras router.

Flera svenska båtar har börjat komma till Las Palmas. Här ser vi Ulf och Pia på L32:an s/y Clary. Den är samma årsmodell som vår båt, alltså från 1965. Det var spännande att jämföra. Vi konstaterade snart att Clary är mer i ursprungligt skick medan vår Corona har genomgått en hel del förändringar under åren.

Katten Josefin brukar roa sig med att ha fiskskådning. Då sitter hon på akterdäck och stirrar på småfiskar som rör sig. Det har kommit en båt med två katter ombord till vår brygga. De har gått förbi men inte kommit ombord, så än så länge går det bra.

Vandringarna har kommit igång. Det är lite för varmt än så länge men vi ska i alla fall göra en vandring från Artenara till Las Lagunetas på tio km på höga höjder.

FÖRBEREDELSER INFÖR STARTEN I ARC

Det är snart bara två månader kvar innan ARC-starten. Vi har börjat åka ut och segla en gång varje vecka på redden utanför Las Palmas för att kolla hur olika saker på båten fungerar. För ett par veckor sedan hade vi tänkt segla till Fuerteventura. Vi kom bara halvvägs. Vi hade hela förseglet ute, vinden ökade och vi skulle minska seglet. Då låste sig förseglet och gick inte att rulla in. Vi var tvungna att vända. Tänk om det hade varit  mitt på Atlanten i storm.

Huvudsaken med provturen var att kontrollera att nya Furlexen och förstaget fungerar. Det troliga problemet var att linan kinkade sig i Furlexen. När vi var tillbaka på ankarplatsen utanför marinan gick förseglet att rulla ut helt och dra in igen utan problem. Vi har bytt samtliga ledblock till styrlinan. Installationen bör vara OK. Vi har varit ute några gånger senare och det verkar fungera. Mystiskt är det trots allt. Det får bara ie hända igen.

Vi har kollat storseglet, bytt några slitna tampar,  tvättat storseglet med rengöringsmedel för att få bort caliman, alltså den klibbiga rödbruna sörjan som kommer med vinden från Sahara. För övrigt har vi en del instrumentproblem, AIS:en och Raymarine-plottern vill inte kommunicera med varandra. Det hoppas vi löser sig när kunniga goda vänner och båtgrannar kommer tillbaka från Sverige. Dessutom behöver en del av nödraketerna bytas ut.

Motorn har fått sin tusentimmarsservice med bland annat byte av remmar och impeller. Ett svettigt jobb, men det gick bra.

Teakdäcket har fått en rejäl uppsnyggning med rengöring, blekning och två lager teakolja.

En del svenskar har kommit tillbaka till Las Palmas och fler är på gång. Det här är Ulf och Pia på s/y Clary,. också en L32, byggd 1965 på Malmö Flygindustri. Men Clary är mer lik originalmodellen än vår L32. De har varit i flera år på Svalbard men har nu bestämt sig för att segla söderut, till Brasilien närmare bestämt. De kommer att starta ungefär samtidigt med oss och segla via Kap Verde, dock inte med ARC+.

Pekka har varit ute på en nattlig lampfisketur med båtgrannen och fiskaren Enrique. Han har en sex meters fiskebåt med en 80 hk snurra. De åkte ut i tre timmar till havs, fiskade och drev tillbaka mot Isleta, men tyvärr blev det ingen fisk.

Ibland tar vi en tur och tittar till andra skandinaviska båtar vars ägare befinner sig på sommarferie. Här tittar vi till Bird of Passage medan Tove och Johan bygger hus på Åland.

Det har varit dåligt med fiske en längre tid. Vi försöker ibland, som här på bilden norr om Isleta, där det normalt brukar finnas fisk. Men det blev ingen fisk den här gången heller.

I stora hamnen Las Palmas Port vid Dique Reina Sofia-piren ligger det många oljeborrtorn. De är sysslolösa på grund av att oljepriset har gått ner och det råder överproduktion. De lyser som hela städer på natten.

 

SOMMAR I SVERIGE

Pekka har som vanligt tillbringat sommaren i Sverige, mesta tiden på Kålö i Stockholms skärgård. Ön tillhör Trälhavets båtklubb. Där finns en liten stuga och en bastu, som medlemmarna kan utnyttja. Så här vackert kan det vara ibland när det är fint väder och lätt ostlig vind. 

Här i den röda stugan brukar Pekka bo. Han åker antingen med klubbens motorbåt Pigge eller kompisen Tomas båt Balladen Irene. Det är världens vackraste utsikt från fönstret, tycker Pekka. Stugan har ingen el men en vedkamin och fotogenlyktor. 

Vistelsen på klubbholmen var inget vilohem, tvärtom var det en massa jobb som renovering och målning av bastun, rensning av hängrännor, lite jobb i stugan och det dagliga: städa bastun, hämta ved och vatten, göra ren toaletterna och grillen. På eftermiddagen och kvällen var det socialt umgänge med klubbkompisarna.

Det har varit en regnig sommar, även så på midsommarafton. Men skam den som ger sig. Sillunch på bryggan är ett måste, även om man måste sitta med sydvästen på. Man får se det positivt, det var faktiskt dubbelt så varmt som förra året då det var fem grader varmt. I år var det 10 grader och vi hade jättekul.

Lena kunde inte spela dragspel på grund av regnet så vi fick dansa utan musik. Christl var lekledare, så allting var bra ändå.

Pekka gjorde också ett besök på Åland för att hälsa på båtgrannarna i Las Palmas, Ben och Sässi samt  Johan och Tove, som har sommarhus i Saltvik på Åland. Här på bilden ser vi Kobba Klintar vid infarten till Mariehamn.

Här är vännerna i Saltvik på Åland liksom i Las Palmas. Från vänster: Johan, Ben och Tove. Sässi var inte med på bilden. Hon var hemma och förberedde middagen.

I slutet av 70-talet jobbade Pekka på fiskebåten Nordvåg, som var från Saltvik. Den fiskade lax på Östersjön och Bottenhavet. De gamla fiskekompisarna från Saltvik fanns inte kvar där, men Pekka träffade flera andra fiskare som kunde berätta om hur det var förr.

Under ett Sverigevistelsen hör ett besök i Vaxholm till programmet. Pekka passade en regnfri dag. Stan var full av turister, man hörde knappt ett svenskt ord. I Norrhamnen låg den här vackra ångbåten.

Några dagar i Stockholm med bland annat en åktur från Hammarby Sjöstad till Hammarbyhamnen med Emily, långa promenader till kulturminneskvarteren vid Åsöberget, Finnboda och Fåfängan.

Jag hade en kunnig guide med mig, Margita Karlsson, så det var riktigt roligt med  vandringarna i Kulturkvarteren på Åsöberget på Söder i Stockholm.

Så blev det dags för avfärd till Las Palmas. till Barbro, båten och katten. Här passeras Europas sydvästligaste hörn Sao Vicente i Portugal på 10000 m höjd. Nu är det inte långt kvar till Corona Aq.

DET BÖRJAR BLI TOMT PÅ SVENSKAR I LAS PALMAS

Idag har det varit soligt men blåsigt i Las Palmas. Vi cyklade till Las Canteras och hittade en plats i lä mellan två båtar i viken, där alla svenskar brukar hålla till. Men nu är det tomt. Det är bara vi och en massa spanjorer. På träffen på Sailors bar i fredags var det också glest, vi var sex svenskar, en danska och en norrman.

På vägen från stranden cyklade vi förbi kryssningsterminalen, och där låg världens tredje största kryssningsfartyg Anthem of the Seas tillsammans med ett annat nästan lika stort kryssningsfartyg. Det är andra gången fartyget besöker Las Palmas. Som ni ser på bilden har jag en gammal rostig cykel som är bärgad från havet och som jag fått låna av Carolyn, som är i Västindien. Cykeln går väldigt bra. Den är inte vacker och inte heller stöldbegärlig. 

På Museo Nestors innergård i Pargue Doramas var det ovanligt många dansare idag och trevlig stämning som vanligt. Bougainvillean och alla andra blommor i parken har slagit ut i full blomning.

I Museo Nestor, där det finns målningar av den kände kanariska konstnären Néstor Martín-Fernández de la Torre var det idag dessutom en utställning av handgjorda smycken. Det var mycket vackert och svårt att välja bland alla de fina sakerna, så jag kunde inte bestämma mig för något..

Dia Canaria är en stor fest som ägde rum förra helgen. Folk från olika öar och från bergen klär sig i folkdräkter och tar med sig sin boskap och jordbruksprodukter in till stan, samt sjunger och dansar.

Peter Björlin, en gammal bekant men ny i Las Palmas och nybliven OSK-medlem tog upp sin båt Saskia i veckan. Det är en Storfidra. Han fick hjälp av Pekka med att hantera tampar vid lyftet på varvet.

OE 32:an s/y Missy med Sture och Lisbet ombord kom till Las Palmas för drygt en vecka sedan efter en hård och stormig överfart från St Martin. Det tog 28 dygn till Tazacorte i La Palma. Båten gick runt fyra gånger, elektroniken slogs ut utom satellittelefonen, som förvarades i ugnen. De var färdiga att överge båten men ångrade sig i sista stund.

Domingo och Pedro från Alisios installerar vår nya Furlex. Den gamla har gjort sitt efter mer än 100 000 M och 25 år. Vi har under vintern förnyat och reparerat mycket ombord. Nu återstår att montera vindsnurran efter reparation och motorservice. Sedan är vi nog klara för en ny Atlantfärd i november.

Pekka ska åka till Sverige om några dagar. Han blir där i en och en halv månad. Vi ska göra ett litet uppehåll med bloggen till slutet av juli.