lördag 21 april 2012

RIGGHAVERI NÄR VI PROVSEGLADE DET NYA STORSEGLET

Så här såg det ut när vi lämnade Las Palmas på väg mot sydkusten. Det är Pekkas dotter Lotta, som sitter till rors i undanvind. Det går undan i 6-7 knop. Det är inget alarmerande, men efter ett par timmar har ett par travare lossnat.


Efter att vi passerat flygplatsen ökade vinden i accelerationszonen. Vi tror att det kan ha varit 30 knop. Då blev det en gipp och fler travare gick av. Till slut broachade vi, eftersom seglet var helt loss från masten. Bommen knäktes. och for omkring som en projjektil innan storfallet gick av och seglet hamnade i sjön. Vi kunde för motor bogsea seglet och ta oss in i en liten industrihamn i Arinaga, där vi lade till vid rn hög betongkaj.

Här ligger vi i nu Arguineguin och slickar våra sår. Vi är glada att vi överlevde och att vi är på en så vacker plats som norskbyn Arguineguin. Vi försöker plocka ihop spillrorna efter haveriet och har fått tröst av Jörgen Ekebom på försäkringsbolaget Alandia.



Medan vi väntar på ett högtryck med svag eller ingen vind så vi kan ta oss tillbaka till Las Palmas för motor har vi bland annat besökt Norskbutiken och köpt norska räkor, sill och kaviar samt badat och solat. Norskbutiken stänger snart för säsongen, eftersom alla norrmän reser till Norge över sommaren.





Tiden i Las Palmas innan vi seglade iväg var som vanligt fylld av aktiviteter. En dag stod plötsligt Åke och Nettan från Åkersberga på kajen. Vi bjöd på Janzons frestelse nästa dag och guidade dem i marinan och Parque de Romano.


Som vanligt blev det en vandring i bergen men nu i ovanligt ruggigt väder. Det här är Sebastian Rosell, svenk som är bosatt i Las Palmas sefan tio år, och Lotta i sina gamla schorts som hon satt på huvudet som vindskydd. Trots vädret vandrade vi från Cruz de Tejeda till Artenara, den högst belägna byn på Gran Canaria. .

I Artenara på 1300 m höjd sken solen, fliströjorna åkte av och belöningen bestod av ett besök på en uteservering med var sin cerveza. Därifrån tog vi bussen till Terror och nästa buss tillbaka till Las Palmas.

 
Spanien är ju i en djup ekonomisk kris. Regeringen på Kanarieöarna har beslutat att införa färdskrivare på bussar och lastbilar samt dra in bränslestödet på 30 %. Mot detta beslut protesterade 2000 yrkesfordon högljutt med tutanden och plakat på vindrutan i en flera timmar lång demonstration på genoomfartsleden Avenida Maritima till Telde och tillbaka..




söndag 8 april 2012

PÅSKFIRANDE OCH VÄNTAN PÅ NYTT SEGEL

Härom dagen var vi ute på en lite annorlunda vandring i en grönskande dalgång. Vi startade i San Andres på nordkusten och gick till Firgas, en liten stad som är känd för tillverkning av mineralvatten. Den är också känd för att ha bilder på gatorna. Samtliga sju kanarieöar är avbildade. Ingen biltrafik tillåts här.

På bilden syns Tove som försiktigt tar sig fram med vandringsstaven. I en flodfåra delvis med vatten och en portal av grönska vandrade vi ungefär 10 km söderut och uppför i en växlande vegetation. I dalgången stötte vi på fritt betande hästar, ödlor, grodor och märkliga fåglar.

Efter att vi kommit upp ur flodfåran blev det mera likt ett ökenlandskap. Kaktusarna är vackra att titta på men farliga att gå nära. Jag gick för nära en gång och då uppstod blodvite. Men jag har alltid med mitt lilla etui med plåster.


Högre upp i ravinen kom vi till en före detta spa-anläggning, som ser ut förfallen och lite spöklik.
Det var säkert på grund av det friska källvattnet som den anlades en gång i tiden. Nu finns det ankor, grodor och fåglar, som har ett paradis i grönskan och den rika tillgången på vatten.

Här ser vi akrobater på stranden Las Canteras i Las Palmas, där de väcker stor uppmärksamhet bland tursiterna och får mycket pengar. Kan någon förstå hur det här går till?  Vi såg något liknande på Lanzarote. Det var en person som satt på en stång, som var fäst i marken, men det här ser mer avancerat ut.

I marinan väntar Corona Aq på att få ett nytt storsegel. Det är i dacron med lazybag som ska göra hanteringen enklare. Segelmakeriet Alisios Sailing har tagit god tid på sig, sedan mitten av februari, men nu är det nära.

I väntan på seglet har vi ätit påskbuffé på Skandinaviska klubben med typiskt svenska rätter som sill och Janzons frestelse. Snart ska klubben stänga för sommaren. Här vi haft jazz- och filmkvällar, intressanta föredrag och fredagslunsch.

På påskfesten deltog ett 50-tal gäster, de flesta i mogen ålder. Här ser vi de två yngsta deltagarna Felix och Alice, som fick påskgodis av platschefen Margona Andersson. Margona talar en härlig norrländsk dialekt och är en klippa för klubben.