VI SEGLAR TILL EL HIERRO - DEN SYDVÄSTLIGASTE KANARIEÖN

Det är 160 M från Las Palmas till Restinga på El Hierro. Vi hade en lugn och behaglig segling med det nya storseglet, som fungerar bra.

Efter en natt på ankarplatsen i Arguineguin fortsätter vi söderut. I bakgrunden syns Maspalomas fyr. Vi försökte fiska men det blev som vanligt inget napp. Vi såg inte heller några delfiner, som vi annars brukar se.

Nu är det färdigseglat. Det blev helst stiltje och motorgång resten av färden, cirka 40 M.  Seglet är lätt att ta ner med lazyjack och påse.

En lugn natt med vacker solnedgång och halvmåne. Inga båtar störde friden. El Hierro ligger väldigt ödsligt. Det känns nästan som att segla till Västindien.

Hamnen i Restinga har varken el eller vatten men det fanns plats vid pontonen för fyra eller fem gästbåtar. Vi försökte klarera in ett par gånger men hamnkaptenen fanns aldrig på plats i sitt kontor. Alltså låg vi gratis i tre nätter. Vi hade besök av Guardia Civil, som ville se skeppspapper och pass. Det fanns trevliga kaféer och restauranger efter kajkanten. Vi gjorde en hisnande bussutflykt över de grönskande bergen till huvudstaden Valverde.

Det som gjort El Hierro känt den sista tiden är det vulkanutbrott som startade i juli 2011 och som har pågått av och till i vattnen i närheten av Restinga. Man hade till och med evakuerat folk från ön när det var mest  kritiskt. Hamnen har varit stäng för besökande fram till nu.

FÖRSTA PROVTUREN MED NYA RIGGEN

En mycket varm sommardag med lätt vind gjorde vi en provsegling. Vi gjorde några slag och upptäckte att båten tog mycket bättre höjd än tidigare med det gamla seglet. Det var också lättare att trimma. Det kändes lite ovant med lazyjacks och segeluppsamlingspåsen, men rutinerna kommer och då blir det säkert en fröjd att hissa och ta ner storen.

 Riggmakaren Domingo, alltid glad, har till sist gjort ett bra jobb, fastän vi många gånger tyckt att det varit för mycket manaña. 

 På provturen hade vi bjudit med Sebbe och hans underbara småtjejer Freja och Mia. De hade aldrig seglat förut och tyckte det var lite otäckt i början när det lutade. Men belöningen, Sebbes hemlagade köttbullar med lingonsylt, som dukades upp när vi ankrat utanför Playa Algaravaneras, gjorde att de började trivas igen.

Det var djupt där vi ankrade, men det avskräckte inte Freja och Mia.från att bada. Med "vingar" simmade de glatt runt båten. Badtemperaturen var 25 grader..

Vi har gjort ett besök på en polisstation i Las Palmas för att anmäla en cykelstöld, som inträffade i våras. Utanför fanns skylten ovan, där det står att den här stationen utsetts till årets polisstation 1999. Men det var då. Nu blev det en väntetid på två timmar och en komplicerad anmälan. Men i väntrummet fanns en TV, där vi kunde se kvartsfinalen i OS-basket mellan Spanien och Ryssland. Folksam har till vår förvåning bestämt sig för att betala full ersättning minus självrisk på hemförsäkringen. Så nu kan vi skaffa en ny cykel.

Pekka fick några fiskar till katten av en fiskare här på pontonen. Det var lite synd på en så vacker fisk, men den var ju ändå död.

Det är mycket varmt nu och på Las Canteras är det proppfullt med badande i synnerhet under helgerna, även när det är nästan skymning. Det är inhemska turister, inte så mycket utlänningar.

Lördagens musik på standen Las Canteras var en riktig höjdare. Gruppen heter Los Detenidos och spelar rock med många Elvis-låtar, bland annat Jailhouse Rock på engelska med spansk brytning. Det låter jätteroligt och alla sjunger med.

NU ÄR RIGGEN NÄSTAN KLAR

Det har gått tre och en halv månad sedan rigghaveriet. Det kan man kalla för mañana!. Det största problemet har varit samarbetsproblem mellan Seldéns kanarierepresentant Nordest på Teneriffa och segel/riggmakaren Alisios i Las Palmas. Men nu fattas bara lazyjacks och segeluppsamlingspåsen. Sedan är vi klara för en provtur i närområdet för att se om allt som t ex den nya boombreakern (gippbromsen) fungerar. På bilden ser vi segelmakaren Octavio till vänster och hans medhjälpare.

Den här lördagen hade vi trevligt på Las Canteras. Då hade Nayra Carrasco Quartet  soul session på baren la Guarida. Det är staden Las Palmas som ordnar Musica en la playa. Det är vårt favoritställe på lördagarna.

Efter musiken händer det att vi stannar på något vattenhål och tar en drink innan vi promenerar hem. Här har vi tagit en mojito artesanal, som är extra dekorerad med frukter. I övrigt består mojito av ljus rom, limejuice, strösocker, sodavatten och myntablad. Den brukar kosta 4 €, vilket inte är mycket med tanke på dagens eurokurs.

Det är en bit att gå mellan Las Canteras och marinan. Det tar drygt en halvtimme. Är det dessutom över 30 grader varmt så är det skönt att lufta fötterna på en bar.

På fredagarna går vi till Sailors bar på after work. Det är alltid spännande att se om det kommit några nya svenskar. Den här gången träffade vi besättningen på "Discovery", som bor i båten på Graciosa under vintern men som nu tagit en shoppingtur till Las Palmas (120 M). Det är dåligt och dyrt att handla på Graciosa. De har två små barn som går i skola på Graciosa. Pappa Stefan flyger till oljefälten i Norge och jobbar på en oljedepå, stor som en supertanker, på Nordsjön. Han jobbar två veckor och är ledig två och reser alltså mellan Graciiosa (en liten ö norr om Lanzarote) och Stavanger. Det kan man kalla att långpendla till jobbet.

Det här är en bild av en grupp luftakrobater som heter Muaré. De ingår i den 16:e teater-, musik och dansfestivalen, som staden Las Palmas ordnar varje år. Den har pågått i tre veckor och det här var den sista föreställningen. Akrobaterna hänger högt uppe i luften i en gigantisk lyftkran. Det är underbart att staden bjuder på så mycket kultur trots Spaniens svaga ekonomi.

På söndagarna brukar vi ta en promenad i Jardin Zoologico nära marinan. Där finns det alltid något nytt att titta på. Nu håller bananerna på att mogna. Den lila delen är blivande bananer.

Det finns många vackra blommor, som den här "borsten". Tyvärr vet vi inte vad den heter. Det finns inga namnskyltar.

FESTIVAL I LAS PALMAS

I lördags kväll var vi i Catalina-parken och tittade på en mycket hisnande föreställning av Kitonb, ett italienskt teater- och akrobatsällskap, som presenterade Carillon - El vuelo del tiempo (Tidens flykt). Teatern utspelade sig i en stålkonstruktion som hissades 80 m över marken med en lyftkran, som var osynlig i mörkret. Historien handlade om de fyra årstiderna. På bilden ser vi dansarna/akrobaterna göra konster i ringarna högt över den stora publiken.

Solisten Rosie Wiederhohn, som spelade La Divina (Gudinnan) sjöng till elektroniskt musik med mycket ljud och ljus, vilket spanjorerna uppskattar. Vi tyckte också att det var en fantastisk föreställning, som vi aldrig sett maken till, och funderar över om vad som kunde ha hänt om något hade klickat, om en säkring hade gått t ex.

 I den här stålkonstruktionen med 600 m gumirep klättrade dansarna omkring. Här kommer de tillbaka till jorden efter den svindlande resan till rymden.

Tidigare på kvällen tittade vi på en annan spännande föreställning. Det var Kenyan Boys, tre killar som dansade limbo till häftig afrikansk musik, slukade eld, gjorde saltomortaler och bildade mänskliga pyramider. De tycktes ha roligt själva samtidigt som de engagerade barnen i publiken som fick komma upp på scenen och delta.

 På baren Lolita drack vi en öl och lyssnade på den här kubanska sångerskan samt tittade på folklivet ute i gatuvimlet, de flesta var festklädda, glada och kindpussades.

Tidigare på eftermiddagen var vi på La Guerida på Las Canteras. Det är vårt vanliga lördagsställe, där de brukar spela jazz och blues, men man vet aldrig vad det ska bli. Den här gången var det hårdrock, som vi fick stå ut med. Det är i alla fall mysigt att stå där i solen och titta på folk.

Här har vi ytterligare en kulturupplevelse på Las Canteras. Det är ett gäng färgglada kor som flyttas runt över hela staden. Det är varmt för närvarande. Som ni kan se visar termometern överst till vänster 32 grader..

Vi har väntat i tre månader på den nya bommen med mera. Nu har den äntligen kommit från Frankrike via Barcelona till Teneriffa och hit till Las Palmas, men storskotskenan saknas fortfarande. Seldéns representant Nordest på Teneriffa har misslyckats än en gång. Det kanske tar tre månader till innan allt är färdigt. Vi har ju trevligt ändå, men havstulpanerna har börjat växa oroväckande på båtbotten.

I Parque Romano, där vi joggar och gympar varje morgon, växer de här vackra träden. De heter flambollanos. Träden klipps i januari. På försommaren ser de ut så här vackra.

I Sverige plockar man ju svamp och blåbär nu. Här är det snustorrt i marken. Skogsbränder härjar på Teneriffa och La Palma. Under en av våra vandringar på halvön Isleta har vi hittat kratrar på klipporna vid strandkanten med soltorkat havssalt som vi plockat med oss. Det lär vara nyttigt och vi använder det i matlagningen.

Även om inte vår båt fungerar nu, så har vi i alla fall en båtbild från Träsköfjärden en vindstilla sommarnatt i mitten av juni.

BESÖK I ETT GRÖNSKANDE SVERIGE

En anledning till besöket i Sverige var vigseln mellan sonen Mathias och Anneli, som ägde rum på trappan till Swedenborgs lusthus i Rosengårdens trädgård på Skansen i Stockholm. Viseln förrättades av officienten Suzette.  Efter en grå morgon tittade solen fram.just när paret skulle säga ja.

Samma dag som vigseln var det start i Gotland Runt, som för första gången hölls på Stockholms ström i stället för i Sandhamn. Vi åkte med färjan Emelia från Hammarbyhamnen till vigseln på  Skansen och råkade precis hamna i startfältet.

Jag var på stadsvandring och kom till vackra ställen jag inte sett förut. Här är ett av dem, Vitabergsparken, med utsikt mot Åsögatan och med en fantastisk grönska i förgrunden.

Näckrosor har jag inte sett på länge. Här i Järlasjön i Nacka finns det tusentals, både vita och gula.

En solig dag passerar många båtar förbi den öppningsbara Danviksbron. Den ska stängas för reparation nu i sommar, vilket innebär att segelbåtar inte kan passera. De måste åka en omväg via Södertälje kanal.

Med anledning av hundraårsminnet av August Strindbergs död besökte vi Strindbergsmuséet på Drottninggatan. Våningen är intakt, som den såg ut på Strindbergs tid. Vi besökta också nya Fotografiska muséet vid Stadsgården, där man bl a visade bilder från Stockholmsolympiaden 1912, även det ett hundraårsjubileum.

Midsommar firades traditionsenligt på Trälhavets Båtklubbs klubbholme Kålö, som ligger norr om Möja. Besättningar från tretton båtar var där, reste majstång och dansade små grodorna till tonerna av Lena Lindbergs dragspelsmusik.

Här ser vi kompisen Sebastian Rosell från Las Palmas, som var på besök i Sverige. Vi bjöd honom på en segeltur med Balladen Irene till Kallskär i ytterskärgården. Sebbe njuter av tillvaron, segling och naturupplevelsler.

På Kallskär blev det besök av Lotta och barnbarnen Thea och Maja, som bjöds på jordbuggstårta.

På Kallskär brukar det vara torrt och kargt men efter allt regnande i sommar såg naturen ut som regnskog. Här ser vi en blommande svärdslilja.

På hemvägen efter midsommarhelgen såg det ut så här inifrån ruffen på Irene. Tomas till rors i kuling och regnet piskande horisontellt. Men Tomas ser glad ut ändå trots regnställ, gummihandskar och sydväst.

GAMLA OCH NYA ÄVENTYR

Bilden ovan är från vår första långsegling 1986. Den målades på piren i Funchal på Madeira av vår dåvarande besättningsmedlem, konstnären Birgitta Silfverhielm. Corona Aq betyder ju Havets krona, och vi tycker Birgitta har gjort en väldigt bra illustration till namnet.

Anledningen till att vi kom att tänka på bilden är att för några dagar sedan fick vi höra av Gunilla Rapp på s/y Arctic Fox, att målningen fortfarande syns efter 27 år. Så här ser den ut idag.

Vad gäller vårt rigghaveri, så har inte så mycket hänt. Skotbänken är fixad. Segel- och riggmakaren Alisios i Las Palmas skickade en beställning av storbom, rodkick och skotskena till Seldéns dealer på Teneriffa, Nordest, den 7 maj. Där blev den liggande till den 17 maj innan Nordest lyckades skicka beställningen till Seldén i Frankrike. Vi har fått höra att leveransen ska vara klart att skickas den 15 juni. Den går från Frankrike via Barcelona till Teneriffa och sedan till Las Palmas. Ingen vet hur lång tid det ska ta.

På Kanarieöarna firade man nationaldag den 30 maj. Man klär sig i traditionella kläder och spelar och sjunger en mycket speciell sorts musik, som kallas tenderete. Vi var i Catalinaparken och på Las Canteras och tittade på firandet. Vi smakade också en drink som heter Mojito, som består av rom, sodavatten, sockerlag och myntablad. Den är uppfriskande men lite för söt. Den är känd eftersom den var Ernest Hemingways favoritdrink när han var på Cuba.

Ingen vecka utan vandring. Den här gången blev det en ny attack mot Isleta. Kussten på nordsidan är dramatisk och spännande med många utmaningar för att komma runt.

Här är en utmaninng, att ta sig över ett gammalt taggrådsstängsel från tiden när militären hade intresse av att stänga av kustremsan. Andra hindret var ett stup som inte kunde forseras utan att simma över en vik. Vi fick ge upp och vända.

Kusten består av ockrafärgade (rödgula) lavastenar. På marken fanns en hårdare sten som bildade ett  slags gatstensformationer. Det såg ut som om någon hade lagt dit dem, men så var det inte.

Under vägen kom vi till ett "spa", en jättegryta, 2 m djup, med kristallklart 26-gradigt vatten och färggranna fiskar. Vattnet byts vid varje högvatten. Vi tog tillfället i akt och tog ett dopp.

Dagen efter lämnade vi stranden och gav oss upp till bergen. Målet var Cueva Grande. Det blev en häftig vandring på 9 timmar, eftersm vi kom lite fel och fick passera ytterligare ett bergsmassiv. Här har vi hittat ett ysteri, där vi köpte närproducerad fårost, som smakar bra.

Här ser vi Sussie, som beundrar Cruz del Saucillo, ett berg på 1800 m höjd. Pekka och Sussie stannade här medan de andra gick 20 m till upp på toppem och plaserade en sten på toppen. Stenen borde ha varit blågul men tyvärr hade vi ingen färg med..

Trötta och törstiga gick vi på en väg. Vi hade gått vilse men som tur var kom en räddare i nöden. Vi fick lift av två jägare i en jeep. De tog oss med till deras plantage, där de bjöd på vatten och öl samt en vägbeskrivning. Vi skulle forsera ytterligare ett bergsmassiv, men hade tur som vanligt. Vi hann till sista bussen med tio minuters marginal.