FESTIVAL GASTRONOMICO SAN CHRISTOBAL

San Christobal som ligger söder om Las Palmas mellan motorvägen och havet har tidigare varit en fiskeby som förfallit, men nu har kommunen rustat upp samhället. Nu vill man visa upp det för allmänheten och därför ordnade man en gastronomisk festival på gator och restauranger. Kastellet på bilden ovan är en symbol för San Christobal.

För två € fick man en tapas och en öl. Vi smakade på en mycket god paella med skaldjur och en typisk kanarisk rätt: saltpotatis med mojo (en stark sås). Stämningen var god bland de många besökarna.

Det fanns många aktiviteter som t ex fotoutställning, möjligheter till båtutflykter och kappsegling. De visade upp fiskeredskap och hade en utställning om havsmiljön.

En av veckans vandringar gick från Cueva Grande till San Mateo, en vandring på cirka tio kilometer i delvis ett vackert naturreservat. Den här gången var vi fem personer. Vädret var soligt men inte så hett, cirka 23 grader.

 Trots att det knappt regnat något under det senaste året så har vissa blommor  överlevt uppe i bergen, men gräset är brunt och torrt. På morgonen är det lite fukt på löven, vilket tyder på att det finns hopp.

Vi vandrade förbi många grönskande vinodlingar, som tydligen konstbevattnas. Fruktträd, fikonträd och potatisodlingar finns också.

I slutet av vandringen fick vi se den vackrare delen av staden San Mateo, som här på bilden. Normalt byter vi buss här och hinner bara ta en carajillo (en kaffekask) på en bar intill busstationen. innan nästa buss ska gå. Nu hade vi gott om tid för att se oss omkring.

Veckans andra vandringsäventyr gick till Isleta, som är en halvö nära Las Palmas, men som för några hundra år sedan var en ö. På östra delen av Isleta finns ett industriområde, på mitten är det ett militärområde och den västliga delen är ett naturreservat. Det här bilden är från nordvästsidan, där vågorna trycks in i ett hål och vattenkaskader sprutar högt upp i luften.

Här är det stenigt och svårt att gå. Stigningen är brant när man ska gå upp till toppen. Växtligheten är sparsam i synnerhet nu i torkan. Det finns en del unika växter som är skyddade inom naturreservatet.

Det här är utsikten från en av de fyra topparna. Närmast på bilden syns Playa del Confital, som mest används av lokalbefolkning från Las Palmas. Turisterna går som bekant till Las Canteras.

Vandringen i närmiljö avslutades i byn Las Colorados på Isleta. På bilden fr. v. Lars, Klara, Pekka, Sebastian, Janne, Caroline, Thord, Sussie och Anders.

Det går sakta framåt med reparationerna efter rigghaveriet. Nu är skotbänken tillverkad och satt på plats. Storbommen, rodkicken och skotskenan är beställd från Seldéns i Göteborg och det lär ta ytterligare några veckor innan den kommer.

THE BOSS EN LA ISLA!

Bruce Springsteen bjöd på en historisk rockkonsert på El Estadio i Las Palmas.i tisdags kväll. Det är första gången den nu 62-årige rocklegenden är här. 30 000 åskådare hade samlats, som bl a fick höra klassiker som Born in the USA och Dansing in the dark. Här på bilden gör han ett besök bland den jublande publiken. Det blev ett minne för livet att få uppleva en världsstjärna live.

Här sjunger han en klassiker tillsammans med gitarristen Stevie van Zandt. och E Street Band. Vi hade lyckats ta oss långt fram genom folkmassan med hjälp av "plogmetoden". Vi blev därför angripna av ilskna åskådare, som tillkallade vakter. Men vi kunde avvärja incidenten med Sebastians hjälp, eftersom han kan spanska.

Så här såg det ut utanför El Estadio de Gran Canaria minuterna innan konserten började. I kaoset som rådde fick vi tag på två biljetter för 20 € per styck men vi var fyra,, så två lyckades komma in gratis. medan väskor och kassar visiterades, där man sökte efter ölburkar och spritflaskor som hamnade i stora högar utanför entréerna.

I samband med Europaturnén har Bruce Springsteen också givit ut en CD som heter Wracking Ball, som innehållar nyskrivna låtar. Han ska komma till Göteborg i juni. Eftersom jag inte kunde vara med på konserten på grund av jobb köpte jag CD:n i stället.

Veckans bergsvandring gick till Caldera De Bandama, en vulkankrater i närheten av byn Santa Brigida. Kratern är 200 m djup och kanten ligger på 570 m över havet. Den har fått sitt namn efter en holländsk köpman, som hette Van Dame, som odlade vindruvor i kratern på 1600-talet.

Växtligheten vid kratern består bl a av kaktusfikon (opuntia). Man kan äta dem färska. Om man skalar den rätt, så man får bort alla taggar, är den god. Den används också i drycker och godis och det sägs att den lindrar baksmälla. Men man får inte göra som jag i brådskan, som stoppade frukten i fickan och fick låret fullt av kaktustaggar.

Efter vandringen tog vi en paus i skuggan av ett träd på kanten av en golfbana. Den heter Real Club de Golfo de Las Palmas och är Kanarieöarnas äldsta golfbana, grundad på 1800-talet av en betydande och initiativrik engelsk koloni på ön.

Här pustar Lars och Lilleba ut på golfbanans gröna gräs. Det var en kort vandring,, men det var 40 grader varmt så det tog på krafterna..

Eftersom flera seglarkompisar åkt till Sverige över sommaren har antalet deltagare på fredagsträffen på Sailors Bar minskat, men några nya har tillkommit, så senaste fredagen var vi tolv. Chartersäsongen är över och man hör och ser inte längre så många svenska turister på Las Canteras.

Sulamit 2, som ägs av OSK-arna Ulf och Tove, är nu upptagen på Real Club Nautico för motorbyte. Varvet i Muelle Deportivo (marinan) är nedlagt sedan ett år tillbaka och travelliften är nedmonterad. Har man tur kan man kanske komma in på Real Club, som är motsvarigheten till KSSS.

MÅLET ROQUE NUBLE ÄR NÅTT

Nu har vi äntligen efter flera timmar på buss och 6 timmars vandring nått målet Roque Nuble, drygt 1813 meter över havet, en symbol för Gran Canaria. Det var jobbigt. Vi besteg berget från sydväst och tog oss ned på nordostsidan mot La Culata, där vi räknade med att ta bussen tillbaka, men sista bussen hade gått. Vi fick gå ytterligare en halv mil till och hann där med dagens sista buss med en halv minuts marginal. Annars hade vi fått övernatta i buschen.

När det var som varmast och vi var törstigast fann vi ett vattenhål längs en väg. Gissa om vi njöt! Här ser vi järngänget Anders, Sussi och Sebastian. Bakom kameran finns Pekka. Det var en mycket spartansk servering med katter och hundar och höns. Här fanns en liten, ilsken hund som skällde mycket. Den hette Rubalcaba, samma namn som ledaren för PSOE (det socialdemokratiska partiet i Spanien).

Från höjden såg vi, som på bilden, vulkanen Teide på Teneriffa i väst och Las Palmas i nordost och Maspalomas i syd. Det är en fantastisk natur med vackra pinjeskogar och små sjöar med grodor med fågelliknande läten.

I hamnen i Las Palmas kan man se kappseglingar med allmogebåtar, som kallas Vela Latina, varje veckoslut. I varje båt finns en besättning med åtta personer, varav minst två ska vara tungviktare för balansens skull. Det är strid på kniven och ett fasligt hojtande.

Ömbord på varje båt måste det finnas ett stort antal sandsäckar som ballast eftersom båten inte har någon köl. När man gippar flyttar man över sandsäckarna till lovart. Samtidigt flyttas även bommen och tungviktarna för balansens skull. I extrema fall kastas sandsäckarna över bord för att få mer fart.

Pä lördagskvällarna är det musik på stranden på Las Canteras. Det kallas Viva la playa (Levande strand) och är ett av stadens många kulturevangemang. Här ser vi gruppen Los Lola. Sångaren, som liknade Magnus Uggla, lockade publiken att både sjunga allsång och dansa. Han skulle passa bra på Allsång på Skansen.

Orkestrarna byter av varandra och det är alltid en överraskning vad det blir för musik. Det kan vara jazz, pop, hårdrock med mera. Här ser vi ett bluesband med sångaren Michael van Merwyk i spetsen. Det är helt underbart att stå i solen på stranden och dricka en jarra (sejdel) öl medan man lyssnar på god musik..

Gabinete Literario, en av de vackraste byggnaderna i Gamla stan i Las Palmas, har utställningar, konserter och restaurang. I Gamla stan pågår oftast någon form av evangemang, som t ex nu Tapas y Musica. Flertalet pubar bjuder på levande musik och tapas för 3 Euro.

CORONA EFTER HAVERIET 

Här ligger vi nu på ponton G i Las Palmas utan bom, segel, rodkick och skotbänk. Vi har varit i kontakt med försäkringsbolaget Alandia, som tillsammans med segel- och riggmakaren Alisios kommit överens om att skadorna ska repareras. Allt är demonterat och nya saker är beställda från Barcelona.

Under veckan i Arguineguin tog vi en långpromenad längs stranden till Puerto Anfi del Mar, som ligger mellan Arguineguin och Puerto Rico. Här hittade vi en marina som var fullbelagd för närvarande, men det kan ev. finnas platser för gästande båtar. Där finns också ett jättestort område med apartementos och vackra parker.

 I Arguineguin låg vi på svaj och var ensamma nästan hela tiden. Det funkade bra att ta sig i land med jollen, men det var lite rulligt ibland.

Vacker solnedgång hade vi också. Vi väntade på en håldag med lite eller ingen vind för att kunna ta oss tillbaka till Las Palmas med motor. Den perfekta dagen kom och det tog nio timmar. Autopiloten skötte styrningen och vi tog det lugnt.

Tillbaka i vardagen och morgonjoggingen i Parque Romano. Där pågick också ett så kallat solidaritetslopp för Downs Syndrom i samband med första maj med 800 deltagare som sprang från parken till Muelle Deportivo förbi vår ponton.

Valborgsmässofirandet blev oväntat och mycket trevligt. Några svenskar som bor i Ciudad de Jardin, Trädgårdsstaden, hade hyrt Engelska Kyrkan, och bjöd in oss till grillparty i kyrkans trädgård. Vi var ungefär hundra personer. Vi sjöng vårvisor, samma som vi brukar göra vid brasan i Österskär.

Till vardagen i Las Palmas hör vandring i bergen. Den här gången startade vi i Cruz de Tejeda och hade tänkt gå till byn Lanzarote, men i stället för att vänta på bussen fortsatte vi till Terror. Det blev en sträcka på 12 km, vilket kändes i tårna. Ginsten blommade gult längs stigarna. Här ser vi Sebastian, Anders och Sussi, ett trevligt gäng.

Vi hade regn tidigare i veckan en dag och en natt, vilket märktes uppe i bergen. Grönskan och blomningen var mycket intensiv. Det kändes  som svensk försommar.

RIGGHAVERI NÄR VI PROVSEGLADE DET NYA STORSEGLET

Så här såg det ut när vi lämnade Las Palmas på väg mot sydkusten. Det är Pekkas dotter Lotta, som sitter till rors i undanvind. Det går undan i 6-7 knop. Det är inget alarmerande, men efter ett par timmar har ett par travare lossnat.

Efter att vi passerat flygplatsen ökade vinden i accelerationszonen. Vi tror att det kan ha varit 30 knop. Då blev det en gipp och fler travare gick av. Till slut broachade vi, eftersom seglet var helt loss från masten. Bommen knäktes. och for omkring som en projjektil innan storfallet gick av och seglet hamnade i sjön. Vi kunde för motor bogsea seglet och ta oss in i en liten industrihamn i Arinaga, där vi lade till vid rn hög betongkaj.

Här ligger vi i nu Arguineguin och slickar våra sår. Vi är glada att vi överlevde och att vi är på en så vacker plats som norskbyn Arguineguin. Vi försöker plocka ihop spillrorna efter haveriet och har fått tröst av Jörgen Ekebom på försäkringsbolaget Alandia.

Medan vi väntar på ett högtryck med svag eller ingen vind så vi kan ta oss tillbaka till Las Palmas för motor har vi bland annat besökt Norskbutiken och köpt norska räkor, sill och kaviar samt badat och solat. Norskbutiken stänger snart för säsongen, eftersom alla norrmän reser till Norge över sommaren.

Tiden i Las Palmas innan vi seglade iväg var som vanligt fylld av aktiviteter. En dag stod plötsligt Åke och Nettan från Åkersberga på kajen. Vi bjöd på Janzons frestelse nästa dag och guidade dem i marinan och Parque de Romano.

Som vanligt blev det en vandring i bergen men nu i ovanligt ruggigt väder. Det här är Sebastian Rosell, svenk som är bosatt i Las Palmas sefan tio år, och Lotta i sina gamla schorts som hon satt på huvudet som vindskydd. Trots vädret vandrade vi från Cruz de Tejeda till Artenara, den högst belägna byn på Gran Canaria. .

I Artenara på 1300 m höjd sken solen, fliströjorna åkte av och belöningen bestod av ett besök på en uteservering med var sin cerveza. Därifrån tog vi bussen till Terror och nästa buss tillbaka till Las Palmas.

 

Spanien är ju i en djup ekonomisk kris. Regeringen på Kanarieöarna har beslutat att införa färdskrivare på bussar och lastbilar samt dra in bränslestödet på 30 %. Mot detta beslut protesterade 2000 yrkesfordon högljutt med tutanden och plakat på vindrutan i en flera timmar lång demonstration på genoomfartsleden Avenida Maritima till Telde och tillbaka..

PÅSKFIRANDE OCH VÄNTAN PÅ NYTT SEGEL

Härom dagen var vi ute på en lite annorlunda vandring i en grönskande dalgång. Vi startade i San Andres på nordkusten och gick till Firgas, en liten stad som är känd för tillverkning av mineralvatten. Den är också känd för att ha bilder på gatorna. Samtliga sju kanarieöar är avbildade. Ingen biltrafik tillåts här.

På bilden syns Tove som försiktigt tar sig fram med vandringsstaven. I en flodfåra delvis med vatten och en portal av grönska vandrade vi ungefär 10 km söderut och uppför i en växlande vegetation. I dalgången stötte vi på fritt betande hästar, ödlor, grodor och märkliga fåglar.

Efter att vi kommit upp ur flodfåran blev det mera likt ett ökenlandskap. Kaktusarna är vackra att titta på men farliga att gå nära. Jag gick för nära en gång och då uppstod blodvite. Men jag har alltid med mitt lilla etui med plåster.

Högre upp i ravinen kom vi till en före detta spa-anläggning, som ser ut förfallen och lite spöklik.
Det var säkert på grund av det friska källvattnet som den anlades en gång i tiden. Nu finns det ankor, grodor och fåglar, som har ett paradis i grönskan och den rika tillgången på vatten.

Här ser vi akrobater på stranden Las Canteras i Las Palmas, där de väcker stor uppmärksamhet bland tursiterna och får mycket pengar. Kan någon förstå hur det här går till?  Vi såg något liknande på Lanzarote. Det var en person som satt på en stång, som var fäst i marken, men det här ser mer avancerat ut.

I marinan väntar Corona Aq på att få ett nytt storsegel. Det är i dacron med lazybag som ska göra hanteringen enklare. Segelmakeriet Alisios Sailing har tagit god tid på sig, sedan mitten av februari, men nu är det nära.

I väntan på seglet har vi ätit påskbuffé på Skandinaviska klubben med typiskt svenska rätter som sill och Janzons frestelse. Snart ska klubben stänga för sommaren. Här vi haft jazz- och filmkvällar, intressanta föredrag och fredagslunsch.

På påskfesten deltog ett 50-tal gäster, de flesta i mogen ålder. Här ser vi de två yngsta deltagarna Felix och Alice, som fick påskgodis av platschefen Margona Andersson. Margona talar en härlig norrländsk dialekt och är en klippa för klubben.