FESTIVAL I LAS PALMAS

I lördags kväll var vi i Catalina-parken och tittade på en mycket hisnande föreställning av Kitonb, ett italienskt teater- och akrobatsällskap, som presenterade Carillon - El vuelo del tiempo (Tidens flykt). Teatern utspelade sig i en stålkonstruktion som hissades 80 m över marken med en lyftkran, som var osynlig i mörkret. Historien handlade om de fyra årstiderna. På bilden ser vi dansarna/akrobaterna göra konster i ringarna högt över den stora publiken.

Solisten Rosie Wiederhohn, som spelade La Divina (Gudinnan) sjöng till elektroniskt musik med mycket ljud och ljus, vilket spanjorerna uppskattar. Vi tyckte också att det var en fantastisk föreställning, som vi aldrig sett maken till, och funderar över om vad som kunde ha hänt om något hade klickat, om en säkring hade gått t ex.

 I den här stålkonstruktionen med 600 m gumirep klättrade dansarna omkring. Här kommer de tillbaka till jorden efter den svindlande resan till rymden.

Tidigare på kvällen tittade vi på en annan spännande föreställning. Det var Kenyan Boys, tre killar som dansade limbo till häftig afrikansk musik, slukade eld, gjorde saltomortaler och bildade mänskliga pyramider. De tycktes ha roligt själva samtidigt som de engagerade barnen i publiken som fick komma upp på scenen och delta.

 På baren Lolita drack vi en öl och lyssnade på den här kubanska sångerskan samt tittade på folklivet ute i gatuvimlet, de flesta var festklädda, glada och kindpussades.

Tidigare på eftermiddagen var vi på La Guerida på Las Canteras. Det är vårt vanliga lördagsställe, där de brukar spela jazz och blues, men man vet aldrig vad det ska bli. Den här gången var det hårdrock, som vi fick stå ut med. Det är i alla fall mysigt att stå där i solen och titta på folk.

Här har vi ytterligare en kulturupplevelse på Las Canteras. Det är ett gäng färgglada kor som flyttas runt över hela staden. Det är varmt för närvarande. Som ni kan se visar termometern överst till vänster 32 grader..

Vi har väntat i tre månader på den nya bommen med mera. Nu har den äntligen kommit från Frankrike via Barcelona till Teneriffa och hit till Las Palmas, men storskotskenan saknas fortfarande. Seldéns representant Nordest på Teneriffa har misslyckats än en gång. Det kanske tar tre månader till innan allt är färdigt. Vi har ju trevligt ändå, men havstulpanerna har börjat växa oroväckande på båtbotten.

I Parque Romano, där vi joggar och gympar varje morgon, växer de här vackra träden. De heter flambollanos. Träden klipps i januari. På försommaren ser de ut så här vackra.

I Sverige plockar man ju svamp och blåbär nu. Här är det snustorrt i marken. Skogsbränder härjar på Teneriffa och La Palma. Under en av våra vandringar på halvön Isleta har vi hittat kratrar på klipporna vid strandkanten med soltorkat havssalt som vi plockat med oss. Det lär vara nyttigt och vi använder det i matlagningen.

Även om inte vår båt fungerar nu, så har vi i alla fall en båtbild från Träsköfjärden en vindstilla sommarnatt i mitten av juni.

BESÖK I ETT GRÖNSKANDE SVERIGE

En anledning till besöket i Sverige var vigseln mellan sonen Mathias och Anneli, som ägde rum på trappan till Swedenborgs lusthus i Rosengårdens trädgård på Skansen i Stockholm. Viseln förrättades av officienten Suzette.  Efter en grå morgon tittade solen fram.just när paret skulle säga ja.

Samma dag som vigseln var det start i Gotland Runt, som för första gången hölls på Stockholms ström i stället för i Sandhamn. Vi åkte med färjan Emelia från Hammarbyhamnen till vigseln på  Skansen och råkade precis hamna i startfältet.

Jag var på stadsvandring och kom till vackra ställen jag inte sett förut. Här är ett av dem, Vitabergsparken, med utsikt mot Åsögatan och med en fantastisk grönska i förgrunden.

Näckrosor har jag inte sett på länge. Här i Järlasjön i Nacka finns det tusentals, både vita och gula.

En solig dag passerar många båtar förbi den öppningsbara Danviksbron. Den ska stängas för reparation nu i sommar, vilket innebär att segelbåtar inte kan passera. De måste åka en omväg via Södertälje kanal.

Med anledning av hundraårsminnet av August Strindbergs död besökte vi Strindbergsmuséet på Drottninggatan. Våningen är intakt, som den såg ut på Strindbergs tid. Vi besökta också nya Fotografiska muséet vid Stadsgården, där man bl a visade bilder från Stockholmsolympiaden 1912, även det ett hundraårsjubileum.

Midsommar firades traditionsenligt på Trälhavets Båtklubbs klubbholme Kålö, som ligger norr om Möja. Besättningar från tretton båtar var där, reste majstång och dansade små grodorna till tonerna av Lena Lindbergs dragspelsmusik.

Här ser vi kompisen Sebastian Rosell från Las Palmas, som var på besök i Sverige. Vi bjöd honom på en segeltur med Balladen Irene till Kallskär i ytterskärgården. Sebbe njuter av tillvaron, segling och naturupplevelsler.

På Kallskär blev det besök av Lotta och barnbarnen Thea och Maja, som bjöds på jordbuggstårta.

På Kallskär brukar det vara torrt och kargt men efter allt regnande i sommar såg naturen ut som regnskog. Här ser vi en blommande svärdslilja.

På hemvägen efter midsommarhelgen såg det ut så här inifrån ruffen på Irene. Tomas till rors i kuling och regnet piskande horisontellt. Men Tomas ser glad ut ändå trots regnställ, gummihandskar och sydväst.

GAMLA OCH NYA ÄVENTYR

Bilden ovan är från vår första långsegling 1986. Den målades på piren i Funchal på Madeira av vår dåvarande besättningsmedlem, konstnären Birgitta Silfverhielm. Corona Aq betyder ju Havets krona, och vi tycker Birgitta har gjort en väldigt bra illustration till namnet.

Anledningen till att vi kom att tänka på bilden är att för några dagar sedan fick vi höra av Gunilla Rapp på s/y Arctic Fox, att målningen fortfarande syns efter 27 år. Så här ser den ut idag.

Vad gäller vårt rigghaveri, så har inte så mycket hänt. Skotbänken är fixad. Segel- och riggmakaren Alisios i Las Palmas skickade en beställning av storbom, rodkick och skotskena till Seldéns dealer på Teneriffa, Nordest, den 7 maj. Där blev den liggande till den 17 maj innan Nordest lyckades skicka beställningen till Seldén i Frankrike. Vi har fått höra att leveransen ska vara klart att skickas den 15 juni. Den går från Frankrike via Barcelona till Teneriffa och sedan till Las Palmas. Ingen vet hur lång tid det ska ta.

På Kanarieöarna firade man nationaldag den 30 maj. Man klär sig i traditionella kläder och spelar och sjunger en mycket speciell sorts musik, som kallas tenderete. Vi var i Catalinaparken och på Las Canteras och tittade på firandet. Vi smakade också en drink som heter Mojito, som består av rom, sodavatten, sockerlag och myntablad. Den är uppfriskande men lite för söt. Den är känd eftersom den var Ernest Hemingways favoritdrink när han var på Cuba.

Ingen vecka utan vandring. Den här gången blev det en ny attack mot Isleta. Kussten på nordsidan är dramatisk och spännande med många utmaningar för att komma runt.

Här är en utmaninng, att ta sig över ett gammalt taggrådsstängsel från tiden när militären hade intresse av att stänga av kustremsan. Andra hindret var ett stup som inte kunde forseras utan att simma över en vik. Vi fick ge upp och vända.

Kusten består av ockrafärgade (rödgula) lavastenar. På marken fanns en hårdare sten som bildade ett  slags gatstensformationer. Det såg ut som om någon hade lagt dit dem, men så var det inte.

Under vägen kom vi till ett "spa", en jättegryta, 2 m djup, med kristallklart 26-gradigt vatten och färggranna fiskar. Vattnet byts vid varje högvatten. Vi tog tillfället i akt och tog ett dopp.

Dagen efter lämnade vi stranden och gav oss upp till bergen. Målet var Cueva Grande. Det blev en häftig vandring på 9 timmar, eftersm vi kom lite fel och fick passera ytterligare ett bergsmassiv. Här har vi hittat ett ysteri, där vi köpte närproducerad fårost, som smakar bra.

Här ser vi Sussie, som beundrar Cruz del Saucillo, ett berg på 1800 m höjd. Pekka och Sussie stannade här medan de andra gick 20 m till upp på toppem och plaserade en sten på toppen. Stenen borde ha varit blågul men tyvärr hade vi ingen färg med..

Trötta och törstiga gick vi på en väg. Vi hade gått vilse men som tur var kom en räddare i nöden. Vi fick lift av två jägare i en jeep. De tog oss med till deras plantage, där de bjöd på vatten och öl samt en vägbeskrivning. Vi skulle forsera ytterligare ett bergsmassiv, men hade tur som vanligt. Vi hann till sista bussen med tio minuters marginal.

FESTIVAL GASTRONOMICO SAN CHRISTOBAL

San Christobal som ligger söder om Las Palmas mellan motorvägen och havet har tidigare varit en fiskeby som förfallit, men nu har kommunen rustat upp samhället. Nu vill man visa upp det för allmänheten och därför ordnade man en gastronomisk festival på gator och restauranger. Kastellet på bilden ovan är en symbol för San Christobal.

För två € fick man en tapas och en öl. Vi smakade på en mycket god paella med skaldjur och en typisk kanarisk rätt: saltpotatis med mojo (en stark sås). Stämningen var god bland de många besökarna.

Det fanns många aktiviteter som t ex fotoutställning, möjligheter till båtutflykter och kappsegling. De visade upp fiskeredskap och hade en utställning om havsmiljön.

En av veckans vandringar gick från Cueva Grande till San Mateo, en vandring på cirka tio kilometer i delvis ett vackert naturreservat. Den här gången var vi fem personer. Vädret var soligt men inte så hett, cirka 23 grader.

 Trots att det knappt regnat något under det senaste året så har vissa blommor  överlevt uppe i bergen, men gräset är brunt och torrt. På morgonen är det lite fukt på löven, vilket tyder på att det finns hopp.

Vi vandrade förbi många grönskande vinodlingar, som tydligen konstbevattnas. Fruktträd, fikonträd och potatisodlingar finns också.

I slutet av vandringen fick vi se den vackrare delen av staden San Mateo, som här på bilden. Normalt byter vi buss här och hinner bara ta en carajillo (en kaffekask) på en bar intill busstationen. innan nästa buss ska gå. Nu hade vi gott om tid för att se oss omkring.

Veckans andra vandringsäventyr gick till Isleta, som är en halvö nära Las Palmas, men som för några hundra år sedan var en ö. På östra delen av Isleta finns ett industriområde, på mitten är det ett militärområde och den västliga delen är ett naturreservat. Det här bilden är från nordvästsidan, där vågorna trycks in i ett hål och vattenkaskader sprutar högt upp i luften.

Här är det stenigt och svårt att gå. Stigningen är brant när man ska gå upp till toppen. Växtligheten är sparsam i synnerhet nu i torkan. Det finns en del unika växter som är skyddade inom naturreservatet.

Det här är utsikten från en av de fyra topparna. Närmast på bilden syns Playa del Confital, som mest används av lokalbefolkning från Las Palmas. Turisterna går som bekant till Las Canteras.

Vandringen i närmiljö avslutades i byn Las Colorados på Isleta. På bilden fr. v. Lars, Klara, Pekka, Sebastian, Janne, Caroline, Thord, Sussie och Anders.

Det går sakta framåt med reparationerna efter rigghaveriet. Nu är skotbänken tillverkad och satt på plats. Storbommen, rodkicken och skotskenan är beställd från Seldéns i Göteborg och det lär ta ytterligare några veckor innan den kommer.

THE BOSS EN LA ISLA!

Bruce Springsteen bjöd på en historisk rockkonsert på El Estadio i Las Palmas.i tisdags kväll. Det är första gången den nu 62-årige rocklegenden är här. 30 000 åskådare hade samlats, som bl a fick höra klassiker som Born in the USA och Dansing in the dark. Här på bilden gör han ett besök bland den jublande publiken. Det blev ett minne för livet att få uppleva en världsstjärna live.

Här sjunger han en klassiker tillsammans med gitarristen Stevie van Zandt. och E Street Band. Vi hade lyckats ta oss långt fram genom folkmassan med hjälp av "plogmetoden". Vi blev därför angripna av ilskna åskådare, som tillkallade vakter. Men vi kunde avvärja incidenten med Sebastians hjälp, eftersom han kan spanska.

Så här såg det ut utanför El Estadio de Gran Canaria minuterna innan konserten började. I kaoset som rådde fick vi tag på två biljetter för 20 € per styck men vi var fyra,, så två lyckades komma in gratis. medan väskor och kassar visiterades, där man sökte efter ölburkar och spritflaskor som hamnade i stora högar utanför entréerna.

I samband med Europaturnén har Bruce Springsteen också givit ut en CD som heter Wracking Ball, som innehållar nyskrivna låtar. Han ska komma till Göteborg i juni. Eftersom jag inte kunde vara med på konserten på grund av jobb köpte jag CD:n i stället.

Veckans bergsvandring gick till Caldera De Bandama, en vulkankrater i närheten av byn Santa Brigida. Kratern är 200 m djup och kanten ligger på 570 m över havet. Den har fått sitt namn efter en holländsk köpman, som hette Van Dame, som odlade vindruvor i kratern på 1600-talet.

Växtligheten vid kratern består bl a av kaktusfikon (opuntia). Man kan äta dem färska. Om man skalar den rätt, så man får bort alla taggar, är den god. Den används också i drycker och godis och det sägs att den lindrar baksmälla. Men man får inte göra som jag i brådskan, som stoppade frukten i fickan och fick låret fullt av kaktustaggar.

Efter vandringen tog vi en paus i skuggan av ett träd på kanten av en golfbana. Den heter Real Club de Golfo de Las Palmas och är Kanarieöarnas äldsta golfbana, grundad på 1800-talet av en betydande och initiativrik engelsk koloni på ön.

Här pustar Lars och Lilleba ut på golfbanans gröna gräs. Det var en kort vandring,, men det var 40 grader varmt så det tog på krafterna..

Eftersom flera seglarkompisar åkt till Sverige över sommaren har antalet deltagare på fredagsträffen på Sailors Bar minskat, men några nya har tillkommit, så senaste fredagen var vi tolv. Chartersäsongen är över och man hör och ser inte längre så många svenska turister på Las Canteras.

Sulamit 2, som ägs av OSK-arna Ulf och Tove, är nu upptagen på Real Club Nautico för motorbyte. Varvet i Muelle Deportivo (marinan) är nedlagt sedan ett år tillbaka och travelliften är nedmonterad. Har man tur kan man kanske komma in på Real Club, som är motsvarigheten till KSSS.