SEGLING TILL ARGUINEGUIN FÖR ATT PROVA NY UTRUSTNING

Vi är i Arguineguin, där vi varit många gånger förut. Där ligger vi för ankar. Anledningen till att vi seglade hit var dels att prova ny utrustning och dels att köpa matjessill från Klädesholmen och norska räkor i norskbutiken. Det var också för att få lite miljöombyte från livet i storstaden Las Palmas.

 Förutom att det bor många norrmän här, så är Arguineguin också en aktiv fiskehamn. Med den nyreparerade jollemotorn går det lätt att komma in till land. Vi brukar be om att få lite fisk till katten, un poco de pesca para la gata, och det får vi oftast.

Vi seglade plattläns till sydkusten, alltså med vinden rakt akterifrån för att prova den nya bombromsen och autopiloten. Vi fick en tendens till gipp som bromsen klarade att stoppa. Autopilotens nya drivenhet funkade också, men den blev lite för varm i jämförelse med den tidigare autopiloten, så vi måste kolla upp det.

Egentligen behövde vi inte styra, så det var trevligt att bara sitta i solen. Det är 45 M till Arguineguin. Vinden ökade i accelerationszonen, där vi tidigare har råkat ut för ett missöde, men den här gången var det inte så störande. Fiskelinan med nytt drag var ute hela vägen, men det blev inget napp.

I Las Palmas har vi nu skaffat en cykel till, en rostig gammal cykel som legat på havsbotten. Efter en upprustning går den bra, så vi kan nu cykla tillsammans till Las Canteras och andra ställen på stadens cykelbanor och ibland mitt i den häftiga trafiken. Att cykla är ett trevligt sätt att ta sig fram även i stadstrafiken.

Några vandringar har det också blivit.  Här är en bild från en vandring upp mot Firgas, där det finns många fikon att skörda så här års i sluttningarna där fikonträden växer vilt. De ger ett bra energitillskott på vandringen.

FÖRBEREDELSER INFÖR ARC

FÖRBEREDELSER INFÖR ARC

Vi har varit på en provsegling till El Portito på Fuerteventuras sydspets. Det var en 50 M-segling på tio timmar. Det gick bra att ta ner seglen trots de hårda fallvindarna från bergen som syns i bakgrunden. Vi lade ut 40 m kätting och förväntade oss ligga säkert, eftersom ankarbotten var bra. Men efter några timmar hördes en ordentlig smäll. Kättingen hade brustit och vi drev omkring innan vi hann få ut ett Bruce-reservankare på den del av kättingen som var kvar. Sedan ökade vinden och vi turades om med att sitta ankarvakt med radarn på hela natten. Nästa dag blåste det ännu mer. Vi hade tänkt ta jollen in till den lilla byn, men det var inte att tänka på. Sedan satt vi uppe nästa natt också.

Tillbaka i Las Palmas investerade vi i en ny 50 m 8 mm-kätting. Det var tur att kättingen gick av medan vi är i Las Palmas, för det hade säkert blivit mycket dyrare och besvärligare att köpa en ny i Västindien. Den gamla halva kättingen gav vi till en fiskare.

Vi sätter upp genuan, som är reparerad och har fått ett nytt uv-skydd .Här är den på väg upp i skenan.

Efter varje ny sak som vi skaffar tar vi en provtur. Men här har vi dammat av den gamla kryssfocken, som sällan blivit använd, Efter en provtur insåg vi att den fungerar bra på kutterstaget.

Sensommaren har varit varm så det har inte blivit många vandringar uppe i bergen.Några gånger har vi varit uppe och svettats. Här ser vi en ensam agave, som trots torkan ser fin ut.

Ibland tar vi en promenad till katterna som bor på andra sidan av marinan. De är ganska skygga men får mat varje dag av en organisation och ser ut att må bra.

Varje lördag går vi till La Guarida på Las Canteras för att lyssna på live-musik med olika band. Här ser vi Marhta från Venezuela och bandet Route 66, De är en av våra absoluta favoriter, som spelar rock- och western-låtar. Det blir svårt att lämna Las Palmas för det finns så mycket roligt att göra här, och allra svårast blir det nog att lämna La Guerida.

Men vi ser fram emot att komma tillbaka till Rodney Bay på St. Lucia. Det blir spännande att se vad som har förändrats under de tolv år som gått sedan vi senast var där.

Katten Josefin ska följa med till Västindien. Hon och vi har haft båten som hem de senaste fem åren. Hon är vaccinerad och har ett eget pass som vi ska visa för myndigheterna  om vi måste åka flyg någon gång.

SOMMAR I SVERIGE

Pekka har varit i Sverige i sex veckor under den vackraste årstiden, regn en enda dag annars sol och klarblå himmel. Sommarens höjdpunkt var ett besök på Kallskär i Stockholms ytterskärgård där han äger en andel och upplevde nostalgiska minnen.

Här sitter Pekka i sommarlovsstolen och njuter av solen och utsikten. Vi har förtöjt Balladen Irene längs med berget utanför Södervån, en populär natthamnsvik. Vi lade nät som vanligt, men fiskelyckan var inte som förr. I näten satt endast ett fåtal flundror, som vi rökte.

Hjortronen var på väg att mogna i myrmarkerna på Kallskär. Det fanns inga stora mängder, men vi kunde ändå plocka och smaka några.

Det här är transportbåten Pigge, som Pekka använde för att ta sig ut till klubbholmen Kålö norr om Möja för att reparera klubbstugan.

Pekka har tillbringat största delen av tiden i Sverige med att reparera stugan på Kålö samt fungera som hamnvärd. Det var roligt men jobbigt.

Midsommar på Kålö firades av besättningarna på arton båtar. Christel (till vänster) ledde lekarna kring majstången och Lena stod för musiken. På kvällen var det dans på bryggan till dragspelsmusik.

Här ser vi Oceansegarklubbens försommarträff på långa bryggan i Finnhamn. Det var åtta båtar som deltog. Vi åt sill och grillade på berget. Det var trevligt umgänge med gamla bekanta.

Här ser vi barnbarnen Thea och Maja, som Pekka träffade på Rådmansö. De fick åka ut på en tur med en Fjordling (en snabb snurrebåt) i 30 knop på fjärdarna.

Pekka hann också med att turista inne i Stockholm med besök på Skansen och Abbamuséet. På figuren till vänster (Björn) har det insmugit sig en skummis. Man kan byta ut ansiktet, vilket var en populär attraktion på det välbesökta muséet, som mest gästas av utländska turister.

På Skansen finns en telefonkiosk från förr i tiden långt innan mobiltelefonen var påtänkt. Här ringer Margita på sin mobil. Här upplevde vi också Markoolio, som ledde barnens allsång på Skansen och Taube-låtar på Galejan.

Avskedsfest vid båthuset i Perstorp, Österskär, med vännerna Tomas, Sonja och Ellen. Pekka bjöd på rompunch som fördrink och pyttipanna med ägg och rödbetor som varmrätt. Det var som vanligt strålande sol. Nästa dag var det slut på den svenska sommaren för Pekka och avfärd till Las Palmas.

VI FÖRBEREDER OSS FÖR ARC

Bilden ovan är från Rodney Bay på St. Lucia med den karakteristiska Pidgeon Island i bakgrunden.  Dit räknar vi med att komma i början av december efter omstarten i Mindelo på Kap Verde den 20 november. Visst ser det lockande ut. Men först måste vi klara av en massa praktiska åtgärder. Den här gången har vi gott om tid att skaffa utrustning och göra båten i ordning, så vi behöver inte stressa.

Vi har redan börjat gå igenom vad vi behöver och köpt några viktiga grejor, som t ex en del av säkerhetsutrustningen. Den är omfattande enligt ARC:s bestämmelser. På bilden ser vi en Epirb, som är en nödsändare. Andra saker som vi måste förnya är bland annat en livflotte. Den gamla var från 1973 och kunde inte besiktigas mer. Dessutom behöver vi en extra autopilot att ha i reserv och radarreflektorer i masten och VHF-högtalare i sittbrunnen, bara för att nämna något.

Men livet går vidare i Las Palmas. Vi har hittat en ny favoritbar med uteservering nära Canteras, som vi kallar för Cubanen. Ägaren heter Angel, t v på bilden. När baren fyllde 15 år bjöd han alla på mujito och tapas. Mujito är en kubansk drink som innehåller rom, limejuice, sockerlag och dekoreras med myntablad. Författaren Ernest Hemingway gillade den här drinken.

På den Cubanska restaurangen finns många musikanter som spontant spelar och sjunger. De vill gärna att gästerna också ska delta. Det är en otroligt fin stämning fastän lite trångt, men så ska det kanske vara.

Vi fortsätter också med vandringarna i bergen. Här ser vi ryttare som vi mötte när vi var vandrade på 800 m höjd från Agaete upp till byn Caldera. Det var i jobbigaste laget men vi upplevde en annorlunda natur med grönska och odlingar och firade Canarias nationaldag när vi kom fram.

I den här byn upplevde vi något vi aldrig gjort tidigare, fårklippning med sax på gammaldags vis. Fåren verkade ha vanan inne och protesterade inte så mycket, men benen var bundna. Efter klippningen gick de tillbaka till sina kompisar och kvar på marken låg drivor med ull i olika färger, som buntades ihop i säckar och transporterades till tvätt och så småningom till ull av fin kvalitet.

Nu är vandringarna slut för den här säsongen. De har gett oss motion och nya upplevelser, som den vanliga charterturisten inte hinner med. Snart åker Pekka till Sverige, och det blir inte någon blogg på ett tag. När han kommer tillbaka i slutet av juli blir det ett bildreportage från sommaren i den svenska skärgården.
 

FJÄRDE GÅNGEN MED ARC

Äventyret började 1986 när Corona Aq startade i det första Atlantic Race, den gången till Barbados. Nu, 27 år senare, har vi anmält oss till det första ARC+ med start i Las Palmas 10 november, via den nya rutten till Kap Verde, där det blir några dagars uppehåll, och sedan till målet i St. Lucia. Vi är inte minsta båten den här gången. Med går också i samma grupp s/y Jen, en Grinde 27. På bilden ser vi marinan i Mindelo med ön Santo Antao i bakgrunden.

Vi har redan börjat med förberedelser som att gå igenom utrustningen. Till vår hjälp hade vi Tomas, som var här förra veckan. Han har varit med oss förut i ARC 2001, och vi hoppas att han får ledigt från jobbet så han kan vara med en gång till. Hår provseglar vi utanför Las Palmas och upptäckte bland annat att genuan måste repareras och att vindgeneratorn måste stagas bättre.

Vi måste förbereda oss själva också, så att vi klarar seglingen. Här ser vi joggingrundan och utegymmet, där vi brukar träna varje morgon sju dagar i veckan förutom vandringsdagarna och söndagen då det är radiodag med God morgon Världen, Svensktoppen och P4 Dans på sr.se. Det är en härlig upplevelse att starta dagen med motion och frisk luft före frukost.

Vandring är också ett bra sätt att hålla sig i form. Vi brukar vara uppe i bergen, men nyligen gjorde vi en vandring på det karga Isleta, en halvö norr om Las Palmas. Norra Isleta är ett före detta militärområde och taggtrådsstängslen finns kvar, som man får ta sig över. Det tar sin tid att återställa naturen.

I lördags tittade vi på Eurovision Song Contest på Sailors bar. Spanien kom näst sist och spanjorerna verkade inte vara så intresserade. Svenska gänget samlades i alla fall, men det var för stökigt och vi packade ihop oss, sju personer, och såg omröstningen ombord på Corona Aq. Här på bilden ser vi Staffan, Tove, Tomas och Uffe.

Här ser vi Iguana Blues Band som spelade på La Guarida på Las Canteras i lördags kväll. Vi tror att det blir svårt att lämna Las Palmas och musiken på La Guarida och alla andra kulturella upplevelser som vi har haft här, men det finns säkert många trevliga upplevelser även på Kap Verde och i Västindien.

SEGLING TILL LA GOMERA

Vi har nyss kommit tillbaka från en utflykt till La Gomera. Vi körde motor i 35 timmar sammanlagt och seglade 10 timmar. Det var rätt kraftig vind några timmar på vägen till La Gomera, dit vi anlände vid 5-tiden på morgonen.

Marinan i San Sebastian, La Gomeras huvudstad, är liten och trivsam. Vi har varit här flera gånger förut. Det blev en tråkig överraskning att vår vän Gabriela Garip inte jobbar kvar där längre. Men vi fick en bra plats i alla fall.

Staden ligger i en dalgång inklämd mellan havet och bergen. Den är mycket förknippad med Columbus, som tillbringade en tid här i staden inför sin första resa. Han bunkrade och reparerade sina båtar, han bodde i ett hus vid huvudgatan, hans älskarinna bodde i ett annat hus vid huvudgatan, och det hölls en mässa i stadens kyrka innan han avseglade.

En dag gick vi till Columbus hus på Calle Real,, där det nu är museum och konstgalleri. Vi blev lite besvikna, för vi hade trott att det skulle finnas kvar något från hans vistelse i huset, men det var gamla fotografier och tavlor. Men det var i alla fall en vacker trädgård vid ingången.

Stranden intill marinan, Playa de San Sebastian, består av svart sand. Den är inte så vacker, men omgivningen är väldigt vacker. Vi tog ett bad varje dag och var nöjda och glada för att det var så varmt i vattnet och inte så trångt på stranden, som det brukar vara i Las Palmas.

Det finns ytterligare en strand i San Sebastian. Den heter Playa de la Cueva, och är egentligen ingen strand utan mest klippor, som är mer utsatta för vind och vågor.

Här har vi ingen tvättmaskin. Men det gör inget, för det är väldigt trevligt att stå ute i solen och tvätta. Bättre än så kan man inte ha det när man sköter hushållsbestyren.

Vi träffade några bekanta från Las Palmas, som också var på besök på La Gomera. Här ser vi Klara och Lars på s/y Willrose. De bjöd oss ombord på en trevlig fest tillsammans med Teres och Roger, även de seglare från Las Palmas.

Seglingen tillbaka till Las Palmas bjöd på lugnt men lite disigt väder på sydsidan om Teneriffa. Här ser vi Teide i bakgrunden.

När vi närmade oss Las Palmas såg vi två oljeplattformar, varav den ena var på väg att bogseras ut och den andra var på väg in för service. Oljeutvinningen mellan Fuerteventura och Marocko är en omstridd fråga. En olycka skulle kunna skada turistnäringen, anser många. Turismen är viktig här.

CORONA I SJÖN IGEN

Efter sex dagar på varvet i hård vind, damm och buller skulle vi äntligen sjösättas. Vi var klara med allt en måndagsmorgon. Men plötsligt utan förvarning togs en jättestor italiensk segelbåt på 85 fot och 40 ton upp och spärrade oss. På grund av extremt djup köl kunde den inte flyttas från travelliften.

'

Där satt vi och fick inget veta om när vi skulle sjösättas. Vi frågade och fick alltid samma svar: mañana. När vi till slut efter tre dagars väntan blev det bråk om fakturan. Vi hade beställt en reparation, som blev bara halvt lagad, eftersom det dröjde så länge och vi orkade inte vänta på den. Och dessutom skulle varvet ha betalt för de tre dagar som vi blivt kvarhållna. Det löste sig efter diskussion med varvschefen Juan Carlos. Till råga på allt har varvet tappat en träbåt vid sjösättningen. Vi kan tyvärr inte rekommendera Rollnautic Varadero.

Efter ett långt uppehåll har Pekka äntligen kommit ut på vandring i bergen igen. Här har vi kommit upp från en ravin till en grönskande platå med många olika sorters blommor. Det är som grönast i bergen just vid den här tiden på året. Här tar vi en paus, från vänster Björn, Staffan och Wilhelm.

Vi har även varit på utflykt till Jardin Canarias, som ligger en mil utanför Las Palmas. Det är en botanisk trädgård som grundades 1952 av svensken Erik Sventenius. Vi tittade bland annat på en massa kaktusar av olika sorter. Kaktusar är typiska kanariska växter. Det fanns även träd och växter från olika världsdelar. Vi tyckte att den kanariska floran och faunan var mest intressant.

Vi var som vanligt på Musica en la Playa på vårt favoritställe La Guarida i lördags. Där spelade Manolo och hans band Los Delgados jazz och blues. Han sjöng, dansade, visslade och spexade i ett par timmar. Det var hög stämning bland publiken.

I Pargue  Doramas nära marinan är det primavera (vår) och jakarandaträden står i full blom. Rosorna har slagit ut efter vintervilan.

Vi var bjudna till en avskedsfest i en takvåning på Las Canteras med havsutsikt. Det var ett gäng seglare och vandrare från olika länder som minglade. Det börjar tunnas ut och många reser härifrån redan nu för att tillbringa sommaren i sina hemorter.