tisdag 19 november 2013



KAP VERDE - MELLAN TVÅ KONTINENTER

Vi deltar i det första ARC+(Atlantic rally for criuser) från Las Palnas via Kap Verde till Västindien som startade den 10 november i Las Palmas. Nu har vi klarat av den första etappen till Kap Verde och håller på att rusta båten inför avseglingen till St Lucia. Corona Aq, vår L32, ligger preliminärt på 17:e plats efter första etappen och är näst minst bland de 50 båtarna som startade. 

Liksom förra gången år 2001 då vi deltog i ARC är vännen och seglarkompisen Tomas Nilsson den tredje besättningsmedlemmen. Tomas har kappseglat mycket i sina dagar, så därför kan vi hålla jämn takt med övriga båtar, som är omkring 50 fot. 


Eftersom vi inte varit på Kap Verde förut känns det trevligt att komma dit och se något nytt. Det
känns också bra att dela upp den långa distansen till Västindien på 2800 M i två delar. Det här är fjärde gången vi är med i ARC och många frågar varför vi envisas med att vara med, vi skulle väl kunna åka över ändå. Men faktum är att det är väldigt trevligt att träffa seglare från många olika länder, att delta i seminarier, utflykter och fester.

Vi seglade förbi Marockos, Mauretaniens och Senegals kuster och kom fram till Kap Verde efter en vecka. Vi såg få andra båtar på hela tiden. Det har blåst ganska hårt, upp till 20 knop, nästan hela tiden. Månen lyste upp ibland på nätterna.  Det var först den sista dagen som det blev soligt och varmt i luften och vi fick se delfiner hoppa omkring båten. Den enda kontakten med omvärlden var pratstunderna på SSB-radion, först med ARC, som gav en väderprognos, och sedan med det Skandinaviska nätet med bl.a Mats, Gustav och Helge.


Kap Verde består av tio små öar. Marina Mindelo på ön Sao Vicente är den enda marinan som finns på Kap Verde. Landet upptäcktes av portugisiska sjöfarare på 1400-talet och var portugisiskt till 1975. Kulturen är en blandning av portugisisk, brasiliansk, afrikansk. Många från Kap Verde har emigrerat till USA och Latinamerika och skickar hem pengar till de som bor kvar.  Det är ett fattigt land som får stöd av många länder i EU. Det som Kap Verde är mest känt för i omvärlden är musiken och barfotasångerskan Cecarea Evora, som bodde i Mindelo och dog 2011. Musiken är en blandning av afrikanskt och brasilianskt.  Mindelo är en stad som lever upp på nätterna. Det finns många ställen dit man kan gå och lyssna på musik. 


 Upplevelserna har varit många på de tre dagar som gått sedan vi kom hit. Välkomstpartyt i lördags kväll missade vi tyvärr, eftersom vi hade svårt att hinna fram i mörkret och kom först vid tretiden på söndagsmorgonen.  Det måste ha varit en stor planeringsmiss av ARC, eftersom vi inte var ensamma som kom för sent. Staden Mindelo är i gammaldags portugisisk stil med färgglada husfasader. Det finns lite små butiker men inte särskilt mycket att köpa. Vatten är en bristvara, så vi fick inte spola av båten, bara skrubba av däcket med en hink och borste. 


Idag har vi varit på en utflykt uppe i bergen och tittat på havsutsikten samt på ett beachparty, där vi smakade traditionella maträtter samt dansade barfota i sanden. I morgon är det Skippers meeting och nästa dag, den 20 november startar nästa etapp mot St. Lucia.




Text: Barbro Nilsdotter Karlsson
Foto: Pekka Karlsson


3 kommentarer:

  1. Tack för härlig och intressant rapport, jag blir så sugen! Jag med mina 63 år har känt mig för gammal för såna här strapatser, men ni verkar inte så mycket yngre :-) Följde er på Fleet view varje dag, liksom Balance. Balance mailade på något sätt genom "mailasail" så att de kunde lägga upp seglingsrapporter varje dag, under den där kartan med position. Här står hur de gjorde: http://sybalance.blogspot.com.es/ Lycka till, vi hörs!

    SvaraRadera
  2. Hej på er!
    Jag tror inte att våra hälsningar från Skärgårdsstadsskolan har nått er. Hoppas att vädret och havet är till er fördel. Lycka till!
    Med vänliga hälsningar från oss på skolan gm Åsa häger

    SvaraRadera
  3. Hej igen, följer Balance, LIsanne, Lady Millas och Miss Malins vedermödor med hård vind och missöden ombord. Läste bl a att Lisanne hade fått in en stor sjö i sittbrunnen och undrade hur små båtarna har det i den grova sjön, och tänkte på er. Jag tror väl att risken att slå sig är mindre på en liten båt där man inte kan kastas flera meter mellan styrbords och babords relingar i sittbrunnen. Men jag undrar verkligen om ni också har fått in brytande sjö i sittbrunnen? Jag undrar också hur kissen mår. När ni läser detta har ni väl redan klarat av välkomstpunchen i Lucia. Hoppas få ta del av loggboken över Atlanten i efterhand :-) Hälsningar KAtinka

    SvaraRadera