EN TROPISK VIK MED OFÖRSTÖRD NATUR

Eftersom jollen håller på att gå sönder mer och mer måste vi börja segla norrut igen tillbaka till St. Lucia. På vägen dit mellanlandade vi i en exotisk bukt, Cumberland Bay, på St. Vincents västkust.

Redan utanför bukten, långt ute till havs, började boatboys komma och försöka locka in båtar. När vi kom in ville de ha betalt för att knyta fast tamparna i en palm på stranden. Det tog en lång stund att knyta ihop flera tampar för att de skulle räcka ända in. När vi var förtöjda i palmen började vi titta oss omkring i viken. Växtligheten är frodig. Runt viken finns en rad barer och restauranger.

I det blå huset i bakgrunden finns en fiskrestaurang som drivs av Joseph, en gammal fiskare, som haltar och går med krycka men ändå är ute och fiskar. Det var problem på morgonen när vi skulle åka för ingen syntes till och vi hade ingen jolle i sjön för att ro i land och knyta loss tampen från palmen. Då kom Joseph som en räddande ängel. Han ville också ha betalt, men vi hade inga pengar och lovade gå till hans restaurang om vi kommer tillbaka någon gång.

I det här skjulet  finns det också en restaurang. Den drivs av en kvinna som heter Thelma och en man som kör båttaxi. Det sägs vara väldigt god mat som serveras trots att huset ser ut som det skulle falla sönder när som helst.

Bakom det här konstiga tornet, som mest liknar ett älgjakttorn med en tomtegubbe ligger en lyxigare restaurang med blinkande neonskyltar. Den heter Black Baron och drivs av ett franskt par.

Innan vi lämnade den här exotiska bukten skulle Pekka rensa loggivaren. Det innebär att det kommer in en massa vatten genom det 40 mm stora hålet. Genom det hålet kom också den här lilla fisken och sprattlade i kölsvinet. Vi tyckte att den hade fått nog av den hemska upplevelsen och skickade snabbt ut den tillbaka till friheten. Vi blev både förvånade och glada när den efter en stund började simma iväg.

Från Cumberland Bay till Marigot Bay är det 44 M.  I den ostnordostliga vinden körde vi motor och hade två rev i storen. Det gick undan och snart såg vi det två välkända pitonerna på St. Lucia. Det kändes som vi var hemma igen.

Då väntade en ny stor överraskning. Fiskerullen började låta och linan löpte ut. Som tur var kunde vi sakta in och börja brottas med något som verkade vara mycket stort. Efter ett tag hade fisken tröttnat och kunde halas in och bärgas. Det visades sig vara en Kingfish på drygt tio kg. Man måste vara uppfinningsrik för att hitta på lite omväxling i fiskrätterna: fisksallad, fisksoppa, stekt fisk med mera. Som tur var kan man också använda fisk som byteshandel med boatboys som erbjuder varor som t ex frukt. I det här fallet har vi bytt fisk mot en vacker korg av flätade palmblad och ett knippe bananer.

Nu är vi tillbaka i det lugna Marigot Bay och viilar upp oss efter de blåsiga och regniga tre veckorna i Bequia. Om några dagar ska vi tillbaka till Rodney Bay och börja söka efter en ny jolle.