ST. BARTH - EN SVENSKINSPIRERAD FRANSK Ö

Vi har besökt St. Barth, en västindisk ö som tillhörde Sverige från 1784 och 93 år framåt. Det har satt sina spår, som fortfarande bevaras ömt. Gatorna i huvudstaden Gustavia har t ex två namn, ett svenskt och ett franskt. Den svenska tiden var bra för öns utveckling, bland annat tillförde Sverige pengar för att bygga stenbelagda gator. Byggnadsstilen är också svensk, låga trähus, numera uppfräschade i vackra pastellfärger. Allt i staden verkar rent och välstädat och charmigt. Men fastighetspriserna är väldigt höga.

På höjden ovanför staden finns flera fort. På bilden ser vi Fort Gustavia med utsikt över staden och hamnen. Resterna av fortet är numera en station för väderobservationer.

Det här är baren Le Select,,som också kallas Systembolagets utskänkningsställe. Här finns massor av bilder på svenska kungafamiljen, som besökt Gustavia, renar, samer, älgar och allt annat med svensk anknytning.

Man känner sig verkligen stolt och glad över att vara svensk i den här staden och att svenskt och franskt kan förenas på ett så bra sätt. Flaggorna står vid Wall House, som är museum och bibliotek. 

Ankarplatsen utanför Gustavia är inte så rolig. Här rullar det förfärligt men ankarbotten är bra. Alternativet är inre hamnen, men där är det alltid fullt.

Piteå är vänort till Gustavia. Det har bidragit till att man värnar om svenskheten och till underhåll av museibyggnaden.

Det svenskaste av allt är le Clocher suédois, det gamla klocktornet, som har ett vackert läge på höjden och är bland det första man lägger märke till när man kommer till stan.

 Samuel Fahlberg  var läkare och skeppskirurg på handelsfartyg och blev staden Gustavias grundläggare.

Så här färglada gamla trähus finns i hela staden. Men gatorna är trånga och biltrafiken är intensiv som på många andra ställen i Västindien.

 

Fiskelyckan har varit god den senaste tiden. Vid Ile de la Pointe, angöringen till St Bart, högg den här tonfisken på cirka fem kg. På seglingen tillbaka till St Martin blev det napp igen. Den här gången var det en läcker bonito på knappt ett kilo på kroken.

 

När vi seglade förbi Groot Baai vid Philipsburg på Saint Maarten låg det sex stora kryssningsfartyg med minst sextusen kryssningsresenärer som skulle in och shoppa skattefritt i staden. Tur att vi inte var där.