NU KASTAR VI LOSS

Corona Aq vår L32 startade i det första ARC 1986, den gången till Barbados. Nu, 27 år senare, har vi anmält oss till ARC+. Där emellan har vi varit med i ARC 1995 och 2001. Vi är inte minsta båten den här gången. Med går också i samma grupp S/Y Jen, en Grinde 27 från Bengtsfors med Mogens och Dunja samt s/y Balance från Bohus Malmön, en HR 39 med Staffan och Kerstin ombord.
Eftersom vi inte varit på Kap Verde förut känns det trevligt att komma dit och se något nytt. Vi fick reducerad startavgift om vi anmälde oss tidigt, så det var inte så mycket mer att fundera på.

 Vi har haft seminarier samt säkerhetsövningar i snart två veckor. Här är det övning i att ta sig upp i en livflotte när båten håller på att sjunka. Vi har också tränat i att avfyra nödraketer. På seminarierna har vi studerat bland annat rigg, segelsättning i undanvindssegling, rutt och väderförhållanden. En del nytt har vi lärt oss. Dessutom har vi skaffat mycket ny säkerhetsutrustning.

Det har varit många fester. Här ser vi en bild från välkomstpartyt på Sotavento. Avsikten med festerna är att deltagarna från alla länder ska umgås och lära känna varandra. Saxofonisten går runt bland borden och.underhåller oss.

I övrigt har vi inte haft tid med så mycket förutom proviantering, bunkring av diesel och vatten och översyn av allt på båten. Men vi har hunnit träffa barnbarnet Lovisa med föräldrarna Mathias och Anneli, som besökte Kanarieöarna under höstlovet.

Dessutom har vi planterat skog som ska minska koldioxiden i luften. Den ideella organisationen Foresta ser till att plantorna trivs och att fler och fler ARC-deltagare tar sig tid att delta i planteringen av ARC-skogen.

Avskedsfesten var storslagen med dragshow, folkdans, drinkar och snittar. Stadem Las Palmas delade ut pris till oss. Det var tack vare att Corona Aq deltagit  i det första ARC 1986 och att vi nu kan skryta med att deñta 4:e gången  med samma gamla båt..

Den som vill följa oss på färden kan gå in på www.worldcruising.com, Home, ARC, Fleettracker, Teams, search for boat. Corona Aq startnummer 48.

EN MÅNAD KVAR TILL AVSEGLING

Förberedelserna pågår för fullt inför avseglingen den 10 november. På bilden ovan ser vi riggmakaren som klättar i masten för att byta mellanvanten i den stående riggen och kontrollerar den övriga stående riggen. Det känns skönt att få det gjort och att mast och rigg nu är i ordning.

Vi har också hunnit med att segla till Arguineguin på sydkusten, där vi låg på svaj några dagar. Från ankarplatsen såg vi den här vackra solnedgången och en segelbåt på väg västerut. I Arguineguin, som också kallas Norskbyen, handlade vi som vanligt sill, kaviar och räkor i Norskbutiken. Vi råkade ut för ett missöde med skiljereläet, som ska skilja startbatteriet från förbrukningsbatterierna. Det ledde till att vi hade ingen startström när vi skulle åka. Då fick vi vänta till att solen gick upp och började ladda solcellerna. Det tog några timmar.

Vi provade boombreakern och spirbommen och seglade plattläns ner till sydkusten. Vi kommer  troligen att ha plattläns på seglingen till Kap Verde och St. Lucia. Det fungerade bra i varje fall under måttlig vind.

Vi provade också den nya drivenheten till autopiloten, som verkar styra bra efter att vi justerat in den. Det ser också ut som om solpanelerna och vindgeneratorn klarar strömförsörjningen både till autopiloten och övrig elförbrukning ombord. Men det hänger naturligtvis på om det finns vind nattetid då vi inte har solenergi.

Vi har varit på studiebesök i öns berömda romfabrik Arehucas i bergsbyn Arucas. Där fick vi se tillverkningen och lagringen som sker i ekfat, ju längre lagring desto finare rom.

Det var ett populärt ställe, många busslaster med turister besökte romfabriken. Vi svenskar var drygt 30 personer. Alla tyckte det var ett trevligt studiebesök, som avslutades med provsmakning av olika sorters rom, från de mest exklusiva sorter till de vanliga billiga sorterna.

Vandring i bergen pågår minst en gång i veckan. Här ser vi en bild från vandrargänget under en paus vid grottorna på vägen från Cruz de Tejeda till Artenara på 1700 meters höjd. Omkring tio personer från båtbesättningarna deltar i vandringarna.

Solen tar hårt på prylarna. Här lagas gummibåten, som fått ta mycket stryk..Materialet i gummibåt och fendrar smälter Årtullarna har lossnat och måste fästas med tvåkomponentlim.

SEGLING TILL ARGUINEGUIN FÖR ATT PROVA NY UTRUSTNING

Vi är i Arguineguin, där vi varit många gånger förut. Där ligger vi för ankar. Anledningen till att vi seglade hit var dels att prova ny utrustning och dels att köpa matjessill från Klädesholmen och norska räkor i norskbutiken. Det var också för att få lite miljöombyte från livet i storstaden Las Palmas.

 Förutom att det bor många norrmän här, så är Arguineguin också en aktiv fiskehamn. Med den nyreparerade jollemotorn går det lätt att komma in till land. Vi brukar be om att få lite fisk till katten, un poco de pesca para la gata, och det får vi oftast.

Vi seglade plattläns till sydkusten, alltså med vinden rakt akterifrån för att prova den nya bombromsen och autopiloten. Vi fick en tendens till gipp som bromsen klarade att stoppa. Autopilotens nya drivenhet funkade också, men den blev lite för varm i jämförelse med den tidigare autopiloten, så vi måste kolla upp det.

Egentligen behövde vi inte styra, så det var trevligt att bara sitta i solen. Det är 45 M till Arguineguin. Vinden ökade i accelerationszonen, där vi tidigare har råkat ut för ett missöde, men den här gången var det inte så störande. Fiskelinan med nytt drag var ute hela vägen, men det blev inget napp.

I Las Palmas har vi nu skaffat en cykel till, en rostig gammal cykel som legat på havsbotten. Efter en upprustning går den bra, så vi kan nu cykla tillsammans till Las Canteras och andra ställen på stadens cykelbanor och ibland mitt i den häftiga trafiken. Att cykla är ett trevligt sätt att ta sig fram även i stadstrafiken.

Några vandringar har det också blivit.  Här är en bild från en vandring upp mot Firgas, där det finns många fikon att skörda så här års i sluttningarna där fikonträden växer vilt. De ger ett bra energitillskott på vandringen.

FÖRBEREDELSER INFÖR ARC

FÖRBEREDELSER INFÖR ARC

Vi har varit på en provsegling till El Portito på Fuerteventuras sydspets. Det var en 50 M-segling på tio timmar. Det gick bra att ta ner seglen trots de hårda fallvindarna från bergen som syns i bakgrunden. Vi lade ut 40 m kätting och förväntade oss ligga säkert, eftersom ankarbotten var bra. Men efter några timmar hördes en ordentlig smäll. Kättingen hade brustit och vi drev omkring innan vi hann få ut ett Bruce-reservankare på den del av kättingen som var kvar. Sedan ökade vinden och vi turades om med att sitta ankarvakt med radarn på hela natten. Nästa dag blåste det ännu mer. Vi hade tänkt ta jollen in till den lilla byn, men det var inte att tänka på. Sedan satt vi uppe nästa natt också.

Tillbaka i Las Palmas investerade vi i en ny 50 m 8 mm-kätting. Det var tur att kättingen gick av medan vi är i Las Palmas, för det hade säkert blivit mycket dyrare och besvärligare att köpa en ny i Västindien. Den gamla halva kättingen gav vi till en fiskare.

Vi sätter upp genuan, som är reparerad och har fått ett nytt uv-skydd .Här är den på väg upp i skenan.

Efter varje ny sak som vi skaffar tar vi en provtur. Men här har vi dammat av den gamla kryssfocken, som sällan blivit använd, Efter en provtur insåg vi att den fungerar bra på kutterstaget.

Sensommaren har varit varm så det har inte blivit många vandringar uppe i bergen.Några gånger har vi varit uppe och svettats. Här ser vi en ensam agave, som trots torkan ser fin ut.

Ibland tar vi en promenad till katterna som bor på andra sidan av marinan. De är ganska skygga men får mat varje dag av en organisation och ser ut att må bra.

Varje lördag går vi till La Guarida på Las Canteras för att lyssna på live-musik med olika band. Här ser vi Marhta från Venezuela och bandet Route 66, De är en av våra absoluta favoriter, som spelar rock- och western-låtar. Det blir svårt att lämna Las Palmas för det finns så mycket roligt att göra här, och allra svårast blir det nog att lämna La Guerida.

Men vi ser fram emot att komma tillbaka till Rodney Bay på St. Lucia. Det blir spännande att se vad som har förändrats under de tolv år som gått sedan vi senast var där.

Katten Josefin ska följa med till Västindien. Hon och vi har haft båten som hem de senaste fem åren. Hon är vaccinerad och har ett eget pass som vi ska visa för myndigheterna  om vi måste åka flyg någon gång.

SOMMAR I SVERIGE

Pekka har varit i Sverige i sex veckor under den vackraste årstiden, regn en enda dag annars sol och klarblå himmel. Sommarens höjdpunkt var ett besök på Kallskär i Stockholms ytterskärgård där han äger en andel och upplevde nostalgiska minnen.

Här sitter Pekka i sommarlovsstolen och njuter av solen och utsikten. Vi har förtöjt Balladen Irene längs med berget utanför Södervån, en populär natthamnsvik. Vi lade nät som vanligt, men fiskelyckan var inte som förr. I näten satt endast ett fåtal flundror, som vi rökte.

Hjortronen var på väg att mogna i myrmarkerna på Kallskär. Det fanns inga stora mängder, men vi kunde ändå plocka och smaka några.

Det här är transportbåten Pigge, som Pekka använde för att ta sig ut till klubbholmen Kålö norr om Möja för att reparera klubbstugan.

Pekka har tillbringat största delen av tiden i Sverige med att reparera stugan på Kålö samt fungera som hamnvärd. Det var roligt men jobbigt.

Midsommar på Kålö firades av besättningarna på arton båtar. Christel (till vänster) ledde lekarna kring majstången och Lena stod för musiken. På kvällen var det dans på bryggan till dragspelsmusik.

Här ser vi Oceansegarklubbens försommarträff på långa bryggan i Finnhamn. Det var åtta båtar som deltog. Vi åt sill och grillade på berget. Det var trevligt umgänge med gamla bekanta.

Här ser vi barnbarnen Thea och Maja, som Pekka träffade på Rådmansö. De fick åka ut på en tur med en Fjordling (en snabb snurrebåt) i 30 knop på fjärdarna.

Pekka hann också med att turista inne i Stockholm med besök på Skansen och Abbamuséet. På figuren till vänster (Björn) har det insmugit sig en skummis. Man kan byta ut ansiktet, vilket var en populär attraktion på det välbesökta muséet, som mest gästas av utländska turister.

På Skansen finns en telefonkiosk från förr i tiden långt innan mobiltelefonen var påtänkt. Här ringer Margita på sin mobil. Här upplevde vi också Markoolio, som ledde barnens allsång på Skansen och Taube-låtar på Galejan.

Avskedsfest vid båthuset i Perstorp, Österskär, med vännerna Tomas, Sonja och Ellen. Pekka bjöd på rompunch som fördrink och pyttipanna med ägg och rödbetor som varmrätt. Det var som vanligt strålande sol. Nästa dag var det slut på den svenska sommaren för Pekka och avfärd till Las Palmas.

VI FÖRBEREDER OSS FÖR ARC

Bilden ovan är från Rodney Bay på St. Lucia med den karakteristiska Pidgeon Island i bakgrunden.  Dit räknar vi med att komma i början av december efter omstarten i Mindelo på Kap Verde den 20 november. Visst ser det lockande ut. Men först måste vi klara av en massa praktiska åtgärder. Den här gången har vi gott om tid att skaffa utrustning och göra båten i ordning, så vi behöver inte stressa.

Vi har redan börjat gå igenom vad vi behöver och köpt några viktiga grejor, som t ex en del av säkerhetsutrustningen. Den är omfattande enligt ARC:s bestämmelser. På bilden ser vi en Epirb, som är en nödsändare. Andra saker som vi måste förnya är bland annat en livflotte. Den gamla var från 1973 och kunde inte besiktigas mer. Dessutom behöver vi en extra autopilot att ha i reserv och radarreflektorer i masten och VHF-högtalare i sittbrunnen, bara för att nämna något.

Men livet går vidare i Las Palmas. Vi har hittat en ny favoritbar med uteservering nära Canteras, som vi kallar för Cubanen. Ägaren heter Angel, t v på bilden. När baren fyllde 15 år bjöd han alla på mujito och tapas. Mujito är en kubansk drink som innehåller rom, limejuice, sockerlag och dekoreras med myntablad. Författaren Ernest Hemingway gillade den här drinken.

På den Cubanska restaurangen finns många musikanter som spontant spelar och sjunger. De vill gärna att gästerna också ska delta. Det är en otroligt fin stämning fastän lite trångt, men så ska det kanske vara.

Vi fortsätter också med vandringarna i bergen. Här ser vi ryttare som vi mötte när vi var vandrade på 800 m höjd från Agaete upp till byn Caldera. Det var i jobbigaste laget men vi upplevde en annorlunda natur med grönska och odlingar och firade Canarias nationaldag när vi kom fram.

I den här byn upplevde vi något vi aldrig gjort tidigare, fårklippning med sax på gammaldags vis. Fåren verkade ha vanan inne och protesterade inte så mycket, men benen var bundna. Efter klippningen gick de tillbaka till sina kompisar och kvar på marken låg drivor med ull i olika färger, som buntades ihop i säckar och transporterades till tvätt och så småningom till ull av fin kvalitet.

Nu är vandringarna slut för den här säsongen. De har gett oss motion och nya upplevelser, som den vanliga charterturisten inte hinner med. Snart åker Pekka till Sverige, och det blir inte någon blogg på ett tag. När han kommer tillbaka i slutet av juli blir det ett bildreportage från sommaren i den svenska skärgården.
 

FJÄRDE GÅNGEN MED ARC

Äventyret började 1986 när Corona Aq startade i det första Atlantic Race, den gången till Barbados. Nu, 27 år senare, har vi anmält oss till det första ARC+ med start i Las Palmas 10 november, via den nya rutten till Kap Verde, där det blir några dagars uppehåll, och sedan till målet i St. Lucia. Vi är inte minsta båten den här gången. Med går också i samma grupp s/y Jen, en Grinde 27. På bilden ser vi marinan i Mindelo med ön Santo Antao i bakgrunden.

Vi har redan börjat med förberedelser som att gå igenom utrustningen. Till vår hjälp hade vi Tomas, som var här förra veckan. Han har varit med oss förut i ARC 2001, och vi hoppas att han får ledigt från jobbet så han kan vara med en gång till. Hår provseglar vi utanför Las Palmas och upptäckte bland annat att genuan måste repareras och att vindgeneratorn måste stagas bättre.

Vi måste förbereda oss själva också, så att vi klarar seglingen. Här ser vi joggingrundan och utegymmet, där vi brukar träna varje morgon sju dagar i veckan förutom vandringsdagarna och söndagen då det är radiodag med God morgon Världen, Svensktoppen och P4 Dans på sr.se. Det är en härlig upplevelse att starta dagen med motion och frisk luft före frukost.

Vandring är också ett bra sätt att hålla sig i form. Vi brukar vara uppe i bergen, men nyligen gjorde vi en vandring på det karga Isleta, en halvö norr om Las Palmas. Norra Isleta är ett före detta militärområde och taggtrådsstängslen finns kvar, som man får ta sig över. Det tar sin tid att återställa naturen.

I lördags tittade vi på Eurovision Song Contest på Sailors bar. Spanien kom näst sist och spanjorerna verkade inte vara så intresserade. Svenska gänget samlades i alla fall, men det var för stökigt och vi packade ihop oss, sju personer, och såg omröstningen ombord på Corona Aq. Här på bilden ser vi Staffan, Tove, Tomas och Uffe.

Här ser vi Iguana Blues Band som spelade på La Guarida på Las Canteras i lördags kväll. Vi tror att det blir svårt att lämna Las Palmas och musiken på La Guarida och alla andra kulturella upplevelser som vi har haft här, men det finns säkert många trevliga upplevelser även på Kap Verde och i Västindien.